Kursuppgift: Bilden av min verksamhet, reflektion över ämnet

I onsdags redovisade jag min kursuppgift: Bilden av min verksamhet. I mitt förra inlägg om uppgiften kan ni läsa om mitt upplägg, mina tankar och mina verdermödor inför presentationen. Här nedan är själva presentationen och här är en kort reflektion som sammanfattar tankar jag fick från mina kursare på innehållet redovisningen samt egna tankar.


Efter filmen pratade vi om att tiden och ämnet lätt kan beskyllas när man är osäker på hur nya verktyg ska användas. Någon påpekade att ett ämne som bedömning av språkutveckling är så tungt och stort att det blir en extra hög tröskel att börja skriva om på en blogg. Det är inget man reflekterar över spontant. Det kan ligga en hel del i det. Det får mig att tänka att anledningen att "blogga tillsammans" som min kollega Caroline uttryckte det blir desto större.

Vi såg att vi behöver ta med våra kollegor i projekt hellre än att servera färdiga lösningar. Min tanke efter vår diskussion är att det skulle vara spännande att bygga upp någon form av nätverksceller med kollegor där man har avsatt tid att träffas och tillsammans undersöka ny teknik kontra undervisning. I varje cell kunde till en början en "vägvisare" - en "IT-modig person" (tack Camilla för begreppet) - finnas, men syftet skulle vara just samlärandet, det vill säga att alla i cellen skulle utsätta sig för att stå inför det okända och att man tillsammans skulle söka hitta pedagogiska lösningar/idéer, testa i sin verksamhet, komma åter till cellen och knåda idén vidare och etcetera... På min skola skulle det vara intressant att denna typ av celler skulle vara blandade med pedagoger från olika arbetslag tror jag...
Någon form av regelbunden in-put till vägvisarna samt tid för vägvisarna att surfa runt och hålla sig ajour med IT-världens möjligheter skulle dock behövas samt avsatt tid för celldeltagarna att prova det man testat i cellen. Nätverksträffar för vägvisare skulle kanske kunna vara aktuellt. Viktigt är nog då att rollen som vägvisarna byts ut, kanske varje år, så att kompetensen sprids. Det känns som om den här idén påminner mycket om ett upplägg någon av mina kursare pratat om... Så mycket nya tankar springer runt och trängs i mitt huvud just nu, jag kommer vagt ihåg... Hjälp mig! Är detta upplägg redan beprövat? Vilka är styrkorna? Finns fallgropar att undvika?

Jag vill tacka min redovisningsgrupp för responsen och jag vill tacka mina kollegor för att ni låter mig dela filmen på nätet.