Slöjden kan inspirera digitalkunskapen

"Ersätt skolslöjden med sociala medier-kunskap", skriver Internetworlds Jack Werner.

Slöjden är unik med att kombinera hantverkskunnande, miljömedvetenhet och entreprenörskap med estetiska synpunkter och en medveten formgivning som eleven själv varit aktiv i att utforma och genom att eleverna själva jobbar med verktyg och redskap. Samspelet mellan handens arbete, känslan för material och tankens fantasi och kreativitet kan inte ersättas med någon form av digitalkunskap. Digitalkunskap kan komplettera och effektivisera slöjden på samma sätt som digitalkunskap kan komplettera och effektivisera skolans övriga ämnen.

Läs fortsättningen på min slöjdpedagogblogg.

En timme kod

"Om du kan skapa teknologi, kan du förändra världen", säger en av personerna i trailern för Hour of Code nedan.

Patrik Hallberg tipsade på en Padlet i Digitala skollyftets vecka-7-inspiration om Hour of Code. Hour of Code är en webbplats som vill lära ut kod-skapande på ett roligt sätt.



Nu vet jag vad det är som gjort att jag valt att inte fördjupa mig i just kod. Det är återigen mitt behov av att det ska bli estetiskt tilltalande. Jag tycker att det är så otroligt fult och tråkigt att programmera en sköldpadda att gå i 90 graders vinkel eller att skapa kod för rita en grällt röd cirkel. De första stegen i programmering har aldrig tilltalat mig och inspirerat mig att gå vidare. Learn Code (del i Hour of Code) verkar förpacka kodträningen på ett så pass snyggt sätt att jag kanske skulle kunna ge det en chans till...

Kodkunskaper, en demokratisk rättighet?

Jag har just tagit del av Digiskols sjunde inspiration där Karin Nygårds och Terese Raymonds sprudlande presenterade sitt arbete med kod och digitalkunskap. Karin och Terese har skapat en ideell förening som heter Teacher hack med syfte att skapa en plattform och ett nav för lärare som arbetar med verklig digitalkunskap i skolan för att träffas och dela den kunskapen. Fokus i presentationen var Karins och Tereses arbete med att medvetandegöra elever om programmering och kod. Karin och Terese berättar entusiastiskt om projekt med dansprogrammering och kodlektioner.

Själv har jag bara nosat som ytligast på olika programmeringsverktyg för barn och jag klarar hjälpligt att klistra in och modifiera en enkel kod i ett bloggverktyg. Jag måste erkänna att jag tänkt att det där med att programmera är något som vi vanliga dödliga inte behöver bekymra oss över eftersom det kommer alltmer smidiga digitala verktyg där man kan skapa digitalt utan att behöva kunna programmera.
Karin och Terese säger att kunskap om kod är en nödvändighet. I Storbritanniens nya läroplan finns inskrivet att barn ska lära sig programmera vid fem års ålder, vid sju ska de lära sig cad och avancerad produktionsutrustning och i sjuan ska alla barn kunna minst två programmeringsspråk.
Det får mig att tänka att jag kanske har fel... Kanske är kodspråk-kunskaper en demokratisk rättighet i framtiden?

"Behöver jag lära mig det också?" kommer jag på mig att tänka.

Karin pratar i hangouten om att vi alla har olika läggning när det gäller det digitala. Vi har olika styrkor, olika verktyg passar oss olika bra. Jag tänker att vi också har olika styrkor när det gäller kunskapsområden. Den digitala paletten är så otroligt stor och rymmer så många aspekter. Ingen pedagog kan kunna alla bitar. Det är där det kollegiala lärandet kommer in och tanken om att vi bygger kunskap tillsammans. Min smartaste kollega är mitt nätverk som Krista Moroder säger i Learning How To Ask The Right Questions.
Teacher hack har ambitionen att vara en resurs för digitalundervisning. Sidan är under uppbyggnad och jag ser en stor potential. Karin och Terese är grymma i sina idéer om kodkunskap och säkert även vassa i andra områden gällande digitalkunskap. Jag är rätt så kass på kod, men vass i andra områden i digitalkunskap. Andra pedagoger i landet är vassa på andra delar. Teacher hack skulle kunna vara en plats där vi delar och samlar denna vassa kunskap till en supervass resurs för alla att nyttja.

Här är Karin och Tereses brandtal:

Lek mer för att lära!

Wesley Fryer pratar om "Mapping Media", tolv olika verktyg som kan användas av elever och pedagoger för att visa kunskap. Mapping Media finns som en hemsida och som en e-bok som Wesley Fryer har ligger bakom. Jag har bara nosat på hemsidan, men den verkar vara en fantastisk länkresurs för digitala verktyg och filmer/klipp som hör samman med användandet av dessa.

I klippet nedan pratar Wesley bland annat om liknelsen med klassbloggen som ett slags "lim" för att fästa ihop elevers digitala literacy. Han önskar att vi använder och utvecklar fler verktyg och strategier för att göra lärandet med "klistrigt" och transformerbart (ursäkta direktöversättningen) till elevernas långtidsminne.



På sin blogg Moving at the speed of Creativity (är det inte ett underbart bloggnamn!) berättar idag Wesley Fryer, i inlägget Basic, Intermediate and Advanced MinecraftEDU Challenges, om några av sina MincraftEDU-lektionsplaner. Fryer delar frikostigt med sig av länkar till lektionsupplägg, resurssidor och andra tips. Han skriver: "Please use, modify, and share these MinecraftEDU challenge lesson ideas with others, and let me know if you have suggestions for how they could be even better." i sann dela-anda. Visst blir man sugen på att prova att ha lite MineCraft-lektioner? Synd bara att jag blir så yr i huvudet och åksjuk när jag bara tittar på när mina barn spelar Minecraft... Man kanske behöver vänja sig lite långsamt?

Makers lever livslångt lärande

"Vi på Ziggy tror inte att internet har gjort oss dumma eller att dagens barn är mer lata än tidigare generationer.
Vi tror inte att teknik gör barn lata, möjligen mer otåliga."

Så säger Darja Isaksson, vd för Ziggy Creative Colony i sitt brandtal för makerkulturen i skolan på Internatdagarna 2013.

"Vi har ett digitalt lager, en digital dimension i vår värld som påverkar allting."

Vi är på väg in i en responsiv verklighet, menar Darja, och de människor som tar den verkligheten, gör den till sin egen och skapar den, de kallar sig för Makers. Makers tror inte att internet fördummar oss eller håller på att förstöra våra liv. Makers förstår vad man kan göra med digital teknik och de skapar, de blir kreativa. Det de inte kan, det lär de sig, för Makers lever livslångt lärande.

Darja vill se Makermål i läroplanen. Jag kan tycka att läroplanen redan nu bjuder på Maker-space-möjligheter. Visst kan det gärna få förtydligas, men jag med mina IT/slöjd-pedagogiska-glasögon kan se massvis med möjligheter för Makerkultur i skolan. "Det entreprenöriella lärande" som för många av oss klingade lite illa i våra pedagogiska öron när nya läroplanen lanserades kan få en vacker och kreativ innebörd om Maker-tanken får inspirera det entreprenöriella.

Kia Höök, professor på Institutionen för Data- och Systemvetenskap vid KTH, propagerade redan 2009 för införandet av det nya skolämnet "Dataslöjd" i skolan. På samma sätt som elever får skapa i textil, metall och trä borde elever få skapa digitalt och till exempel skapa webbsidor, spel och prova på att programmera.

I Storbritannien har man en ny läroplan som säger att barn ska lära sig programmera vid fem års ålder, vid sju ska de lära sig cad och avancerad produktionsutrustning. I sjuan ska alla barn kunna minst två programmeringsspråk.
”Som premiärminister vet jag att denna revolution i undervisningen är avgörande för Storbritanniens framtida välstånd”, säger David Cameron.
David Cameron pratar om konkurrenskraft, men den starkaste anledningen till att släppa fram Maker-rörelsen är att det handlar om delaktighet, menar Darja.

"För när man behärskar ny teknik, då förstår man den, och när man förstår den, då kan man ha åsikter om vad vi faktiskt borde göra med den. Och det behöver vi, fler människor som kan ha sådana åsikter, för allt det vi prata om här det är inte framtiden, det här är saker som händer idag."

Jag lär mig lära

Det är dålig ljudkvalitet, kass bildkvalitet, tekniken strular och det är halvkaos i samordning kring vem som ska prata och om vad. Det är långt ifrån en proffsigt redigerad film. Ändå sitter jag kvar och lyssnar. För det handlar mest om att lyssna. Det visuella tillför inte speciellt mycket. Jag sitter kvar och lyssnar. Och tittar. Lyssnar. Pausar. Spolar tillbaka och antecknar. Lyssnar. Det är intressant. Allt är inte intressant, men tillräckligt mycket. Det tillför nya perspektiv. Jag tar nya steg i mina tankebanor. 

Det är inte en proffsigt redigerad film. Det är en hangout. Kanske kan man likna det vid ett samtal vid jobbfikabordet. Ett rätt så informellt snack och bollande av tankar kring ett gemensamt tema. Och jag får vara med där på ett hörn av fikabordet. Lyssnande. 

Hangout är en intressant form av webbforum. I många typer av webbforum tar skribenterna turtagning i sin kommunikation. I hangouten är deltagarna närvarande samtidigt och kan kommunicera kors och tvärs i realtid. Om man har överseende med den ganska kassa bildkvaliten (beror det på kvalitén på webbkameran?) så kompletteras det talade med kroppsspråk, mimik och möjligheten att visa upp saker, något som annars brukar vara det som saknas i webbkommunikation såsom chatt, sms och statusuppdateringar. 

Jag gillar på sätt och vis att man nöjer sig vid kass bild och kasst ljud. Det gör det hela lite opretentiöst. Det får mig att tänka att 'Det här kan ju vem som helst göra'. Även om jag personligen vurmar för de estetisk dimensionerna i lärandesituationer, kan jag tycka att det är lite befriande med enkelheten. 

Det riktigt grymma med hangouten som form är att man kan 'hänga' tillsammans med folk på geografiskt vitt skilda platser. Det gör man visserligen hela tiden i Facebookgrupper och liknande, men hangoutens form med möjlighet till bild och ljud, möjlighet till att bjuda in, direktsända och spela in ger nya dimensioner till webbmöten. 

Ebba Ossianilsson levererade en rad intressanta frågor som till exempel:

Hur använder man kunskapen? Varför lär man sig? Vad fastnar? 

Hur påverkar den digitala vardagen oss? Idag handlar det inte om: Hur kan vi använda den digitala tekniken i lärandet? Den frågan är helt felställd menade Ebba. Istället ska vi ställa frågan: Hur kan vi se på lärandet i en digital vardag?

Emil Jansson, gäst i hangouten, kläckte idén om det Digitala skollyftet junior. En MOOC arrangerad av elever själva för elever själva. Det är en intressant tanke. 

Tanken är i viss del prövad av ett gäng elever i USA som när de kände sig uttråkade och oinspirerade av sin skola bestämde sig för att skapa en egen skola. Projektet kom att kallas The independent Project. Här finns ett YouTube-klipp om projektet. Det handlar om att äga sitt eget lärande. 

I hangouten samtalade deltagarna om 'Learning by design', hur man designar lärandet och hur man skapar lärandearenor. Någon nämnde att detta var ett tänk som skulle behöva komma med i lärarutbildningen.
"Det viktigaste är att lära sig att lära och att behålla lusten till att lära", sa Ebba. 

Jag lär mig lära genom hangout. Det jag sett ger mig lust att undersöka verktyget själv.

Nod-bild

Jag kom att tänka på Jonas Bäckelins prat (vecka 3 i Digitala skollyftet) om att varje nod bidrar till kunskap (som jag också skrev om i ett tidigare inlägg) och att jag faktiskt använde mig av den tanken när jag formgav min B-uppsats för IKT B.

Jag tror inte att jag tagit del av det nod-prat Jonas pratade om när jag ritade bilderna till den webbtidning som var den form som B-uppsatsen skulle skapas i. I alla fall inte medvetet. Kul att tankar och bilder verkar kunna uppstå parallellt...

Här är länk till min B-uppsats.

Contact Form 7 och digitalt lärande

Nu har jag lärt mig infoga ett skräddarsytt kontaktformulär på en av våra Wordpressbloggar. Jag tog hjälp av superpedagogen YouTube. Där hittade jag nedanstående klipp som hjälpte mig att komma igång. Det som först såg ut som rena grekiskan med html-kod och obegripbara fält blev ett riktigt användbart och flexibelt verktyg.

Jag har jobbat med att fila på vår webbplats för vårt bloggprojekt Slöjdstafetten, ett projekt inspirerat av bloggen Nalleresan. Snart har vi våra pinnar redo för avfärd :)

Detta att jag kan sitta hemma och söka information kring något jag inte kan något om och få en kille i Boston som förklarar för mig och visar mig hur jag kan komma igång, visst är det coolt! Jag har använt det här sättet att lära ganska länge nu så att jag nästan börjar ta det för självklart. Digitala skollyftet och diskussionerna där kring lärande i digitala miljöer har fått mig att titta på det lite utifrån och får mig att vilja reflektera över fenomenet för att hitta ledtrådar till vidareutveckling.

Jag tror att vi i skolan bara använder en liten, liten del av nätets potential för lärande. För att kunna ta utvecklande steg tror jag att det behövs lite metakognition. Hur lär jag mig när jag lär på nätet? Varför väljer jag de YouTube-klipp jag väljer? Hur tänker eleverna kring lärande och nätet?

Varje nod bidrar med kunskap

Jag deltar i Digitala skollyftet. I etiketten digiskol kan ni se alla mina inlägg som har med det Digitala skollyftet att göra.

Digitala skollyftets tredje aktivitet var en Google Hangout med Jonas Bäckelin. Jonas pratade om det nätbaserade lärandet och connectivismen där varje nod i nätverket bidrar till att skapa kunskap, varje individ som deltar bidrar till det gemensamma kunskapandet. Jonas och de gäster som var med i Hang-outen pratade om hur kunskap skapas i denna typ av larande miljö. Hur skiljer det sig från lärande i ett traditionellt klassrum? Vilka olika "lär-steg" kan man se i en MOOC? och Hur kan en personlig lärmiljö, en digital yta där individen reflekterar och samlar sitt lärande, kopplas samman med ett lärnätverk, det vill säga ett nätverk där kursdeltagarna kan mötas och "kunskapa" tillsammans? Jonas pratade om att det är just när kursdeltagare möts och kan dela tankar som det utökade lärandet kan komma till stånd.

Avslutningsvis pratade Jonas om Modzilla Open Badges. Open Badges är typ scoutmärken som kan ges för någon form av prestation eller utveckling. Systemet med Open Badges är i en utvecklingsfas. Det känns spännande ur ett lärperspektiv och öppnar för många frågor. Skulle denna typ av digitala märken kunna valideras och knytas till kursplaner och matriser? Skulle de kunna ersätta eller komplettera betyg? Kan användandet öppna upp för att elever från olika delar av Sverige går samma kurs men befinner sig på geografiskt vitt skilda platser? Kanske man kan ha elever från olika delar av världen som bidrar med lärande i samma kurs? Skulle man genom MOOC och Open Badges kunna nå elever som skolan annars inte når, till exempel våra drop-out-elever? Vad är det för färdigheter som krävs för att delta i den typen av undervisning?

I mitt inlägg om mitt personliga mål för Digitala skollyftet skrev jag om mina tankar om att delta i två olika MOOC:ar parallellt för att jämföra och lära mig kring MOOC som pedagogiskt redskap. Idag har jag gjort ännu en bit av MOOC:en Bedömning och betyg och när jag tittade på filmklippen, reflekterade på forumtråd och skrev egna reflektioner slog det mig att denna blandning av olika media på flera sätt överträffar traditionella universitetsstudier. Kursarrangörerna har gjort ett urval och valt ut sektioner av föreläsningar som precis berör det ämnesområde kursen handlar om. Jag kan delta vilken tid jag själv önskar, jag kan pausa för att hinna anteckna eller reflektera och jag kan spola tillbaka om jag vill höra något igen. Det kan jag inte göra när jag sitter i en föreläsningssal och lyssnar.

Den största vinsten med det nätbaserade lärandet tycker jag nog ändå är möjligheten till en förskjutning av vem som lär ut och vem som lär. MOOC:en möjliggör ett lärande där lärandet skapas i nätverket. Varje nod i nätverket bidrar med att skapa kunskap och kunskap är något man skapar tillsammans. Det känns som en lärandestrategi som rimmar bra med hur kunskap beter sig i vårt digitala samhälle idag.

MItt personliga kursmål i Digitala skollyftet

Fast jag egentligen skulle arbeta med min metall-hemtenta och inte hade riktigt tid att vara nyfiken på annat, kunde jag inte låta bli att registrera mig på MOOC:en Bedömning och betyg som ges på Lifelong Learning Web, ett samarbete mellan Karlstads universitet, Högskolan i Lillehammer och Skolverket. Jag registrerade mig och startade.

Det var inlägget "Svensk MOOC-inspirerad webbkurs om bedömning"  i Omvärldsbloggen som tipsade mig om kursen och introducerade begreppet MOOC för mig. I inlägget tipsade även Stefan Pålsson om Digitala skollyftet som skulle starta om någon vecka. Även den MOOC:en kändes väldigt lockande. I min tjänst som IT-didaktiker i kommunen ingår att jag ska omvärldsbevaka och det här fenomenet kände jag var en spännande bevakning att göra. Jag anmälde mig även till Digitala skollyftet.

Som kursmål vill jag ha att undersöka möjligheterna med MOOC. Genom att gå både kursen Bedömning och betyg och Digitala skollyftet parallellt vill jag jämföra och försöka lyfta fram styrkor och kanske även eventuella svagheter från de två olika typerna av MOOC:arna. 
Jag har klurat mycket på hur nätet kan användas som pedagogisk arena och lärande. Den senaste tiden har jag grubblat över hur en utveckling av integrering av IT i undervisningen kan få genomslag på en skola och hur den kan bli långsiktig och bred. Jag skriver om det i ett tidigare inlägg. En lösning jag kom på var att göra som jag ibland gör med eleverna, nämligen att flippa undervisningen. En MOOC är på många sätt en flippad undervisning och det är därför jag tycker att fenomenet är så intressant att undersöka närmare.

Det återstår att se om jag kommer att hinna med att följa båda kurserna. Målet är att göra detta inom min arbetstid tillsammans med min lärarlyftkurs i slöjd och allt annat. Vi får se hur det går :)

Ett litet bonus-mål tar jag mig an, lite motvilligt, och det är att ge Twitter en ny chans. Vi får se om jag kan upptäcka tjusningen.

Jag skulle tycka att det var väldigt roligt och givande om någon annan i det Digitala lärarlyftet vill undersöka detta tillsammans med mig. Hör gärna av er till exempel genom en kommentar på det här inlägget.

Här nedan uttalar sig docent och forskare KTH, Stefan Hrastinski, om trender inom nätbaserat lärande.

Inspiration

Efter att ha lämnat in min hemtenta i metall för lärarlyftkursen i slöjd som jag går, sprutar jag  nu ut en återhållen ström av inlägg.

Digitala skollyftet består av frivilliga aktiviteter (inspirationer) och frivilliga uppgifter fördelade på tio veckor. Det är fri fart, men jag anar att det kommer att vara en viss poäng med att följa kursen veckovis eftersom man då kan ta del av till exempel livechattar. Jag har tagit del av de två första inspirationerna. Det första var Anne-Marie Körling som i en introduktion till kursen talade om det utvidgade kollegiet. Inspirationen hade hög igenkänningsfaktor och gav ett positivt anslag till nätets möjligheter för pedagoger att dela, lära och utvecklas tillsammans.

Den andra inspiratören var Dave Cormier som tillsammans med Gunnel Thydell, Sara Mörtsell och Per Falk samtalade om MOOC:s möjligheter för kollaborativt lärande.

Dave började med att säga:
"...learning more from interacting in an unstructed way with this people that I met from all over the world than I ever did from any kind of structed educational process."
Han pratar om sina lärerfarenheter från MOOC:ar och andra lärsammanhang på nätet.

Vad kan nätet erbjuda för modern pedagogik? På vilket sätt kan nätet förändra lärandet? Eller, handlar det inte om någon förändring, är det bara att vi lär på samma sätt, men med andra verktyg?
Vad krävs för att starta en MOOC? Hur påverkar det kursen att den är frivillig? Hur kan man hantera det enorma flöde av tankar, idéer och kursdeltagare som kommer med en MOOC? Hur kan man lära sig att sovra, förhålla sig?
Det här var tankar som luftades under den lite dryga timmens "hangout". En del svar gavs, men många frågor blev just bara frågor som fick sätta igång tankar hos oss som lyssnade.

Mot slutet pratade Dave om behovet av feedback och han tog upp att de i Kanada såg en tendens till att pedagogbloggar fick allt färre kommentarer.  Det är en tendens jag tycker mig kunna se även här i Sverige. Jag vet inte om det beror på att folk är ovana att kommentera, om de är blyga eller om det kan vara att det numera är så mycket lättare att gilla, retweeta och kortkommentera på ett inlägg på Facebook eller Twitter och att man föredrar det snabba och enkla framför det lite mer krångliga och mer krävande i att kommentera på en blogg.
Jag kan tycka att det är lite synd och jag kan tycka att vi pedagoger skulle kunna göra både ock. Både snabbkommentera och klicka på gilla-knappen och ta oss tid till att reflektera lite mer på djupet i varandras blogginlägg, hjälpa varandra att utveckla tankarna. Jag tror att det skulle ge oss alla mycket. Kanske det Digitala skollyftet kan ge kommenteringen på pedagogbloggar i Sverige ett uppsving?

Digitala skollyftet

Jag har bestämt mig för att delta i MOOC:en Digitala skollyftet. Det här inlägget är min första uppgift som består i en kort presentation om vem jag är och var jag finns på nätet.

Jag är en IT-nyfiken pedagog från Uppsala som bara älskar nätets möjligheter att
- synliggöra och utveckla kunskaper, förmågor och frågor,
- öppna skolans dörrar för omvärlden och ge röst åt elever som annars inte syns och hörs så mycket i vårt samhälle, och
- ge oss pedagoger nya forum för att dela, diskutera och mötas.

Jag har arbetat som lärare (1-7 sv-so, bild)  i drygt 15 år. För cirka 1,5 år sedan valde jag att lämna mina ämnen och ta mig an ett nytt skolämne, nämligen slöjd. Jag arbetar nu 50% som trä- och metallslöjdlärare, 20% som IT-pedagog på skolan + läsa lärarlyftet II för att få min slöjdlärarkompetens och 30% som IT-didaktiker i kommunen med uppgift att bland annat handleda i PIM.

För mig har blogg blivit ett ovärderligt verktyg för egna reflektioner och som plattform för undervisning.
Jag har igång ett stort antal olika slags bloggar och delar här med mig av de jag har mest aktiva.

I love IT (denna): här pedagogbloggar jag om mina erfarenheter av IT och pedagogik. Det får bli den som jag anmäler till Digitala skollyftets flöde
Slöjdpedagogen: där bloggar jag om mina nya erfarenheter som slöjdlärare
Slöjdsalarna på Växthuset: dokumentation och lärplattform för slöjden på Växthuset
Växthusets 02:or: årskurs 5:s skolblogg som jag hjälper dem med

Jag har deltagit i Webbstjärnan i fyra år och är Webbstjärneambassadör. Förra året vann vi pris för bästa klassblogg med bloggen Slöjdsalarna!

Jag deltar i flera pedagogiska Facebook-grupper, till exempel Nationellt resurscentrum för slöjdämnet, IKT-pedagoger, The Big 5 och naturligtvis nu även Skollyftet.

Jag är en storsamlare av länkar av olika slag, många slöjdrelaterade, men även IT-pedagog-relaterade, på Pinterest. Här är en länk till mina Pinterestanslagstavlor.

Twitter har jag inte riktigt fastnat för. Jag har försökt, men antingen har jag inte kommit på det ännu, eller så passar det helt enkelt inte mig. Kanske kan jag genom Digitala skollyftet ge det en ny chans... Mitt Twitteralias är @EJagell.