Flera av pedagogerna berättade att de hade känt det svårt att börja fota. Flera av pedagogerna hade till en början haft känslor av att de inte jobbade på riktigt och att de gjorde sig själv frånvarande som pedagog när de fotade. Kan man vara närvarande som pedagog och samtidigt dokumentera verksamheten med kamera?
Det här var frågor som vi förde ett mycket intressant samtal om.
I samtalet kunde vi konstatera att fotandet av verksamheten var något som kunde främja och utveckla verksamheten. När vi fotar startar en process hos oss som pedagoger. Vi tvingar oss själva att se på vår verksamhet lite utifrån. Vi byter perspektiv och kan därigenom se verksamheten på ett nytt sätt. Vad får vi syn på i det nya perspektivet? Syns vår pedagogik? Genom val av vinkel, fototillfälle och motiv gör vi ett urval av vår verksamhet. Varför gör vi just de val vi gör? Vilka foton väljer vi sedan ut att dela med andra? Varför väljer vi just de fotona? Vad säger de om vår verksamhet? Hur kan vi hjälpa varandra att få syn på något som leder till utveckling?
I samtalet pratade vi också om vad vårt fotande förmedlar till barnen. Vad upplever ett barn när vi fotar det de gör? Vi kunde konstatera att de allra flesta barn blir glada och stolta. Fotandet säger att vi tycker att det de gör är viktigt, värt att dokumentera och värt att dela med andra. Barnets arbete lyfts ur sitt sammanhang och in i ett nytt, till exempel i ett blogginlägg, där det synliggörs för många fler, begrundas och beundras.
De flesta pedagoger har svårt att hitta tid och möjlighet till att dokumentera i sin egen verksamhet. En fritidspedagog kunde se att hon lätt kunde fota på lektioner då hon var hjälplärare i en grupp, men att det nästan aldrig blev av när hon själv var ansvarig för en aktivitet eller en verksamhet. Ansvaret uppslukar lätt en som pedagog och möjligheten att ta det där lilla steget utanför själva aktiviteten, ta fram kameran och fota kan kännas svår att få till. Många hinner inte ens tänka tanken innan aktiviteten är slut. Då blir det ofta bilder på färdiga produkter och sällan bilder på processen. Ur pedagogisk utvecklingsvinkel är foton av processen oftast av större intresse än bilder av färdiga produkter. Bilder av processen kan fånga dilemman, val och skeden där lärande har potential att uppstå. Sådana bilder bjuder in till samtal och reflektion som kan leda till att vi utvecklar vårt arbete.
Själv fotar jag massor under mina lektionspass. Jag tror att jag började i liten skala och sedan har det bara blivit en väldigt naturlig del av mitt eget lärande och min reflektion över lärandet. Att jag pedagogbloggar och bloggar med elever har hjälpt till eftersom jag ständigt behöver foton till inlägg på bloggarna.
Mitt tips är att göra just som våra fritidspedagoger på Växthuset, sätt upp personligt IT-mål att du till exempel ska fota ett lektionspass per vecka under en termin eller att du ska fota och göra ett inlägg med foto på klassbloggen per månad. Börja smått och ge utrymme för det att växa. Skynda långsamt och ge dig själv beröm för dina framgångar, även om det är små, små framgångar. Förhandla dig till att ha en egen kamera som du alltid kan ha till hands och som du kan veta att den är laddad när du behöver den.
Jag tror att dokumentation av verksamheten genom till exempel foto kan vara en katalysator till utveckling. När vi fångar ögonblick ur vår verksamhet ger det möjlighet för både egen och gemensam reflektion. När vi tittar på vår egen verksamhet genom kameralinsen får vi möjlighet att se den ur nya vinklar och få syn på spännande utvecklingsmöjligheter.
