Ibland undrar jag om det är någon som läser det jag skriver här på bloggen. Jag använder bloggen mycket som en plats för min egen reflektion och för att samla bra länkar och idéer. Men visst vore det kul om andra kan ha utbyte av det jag skriver.
Genom min Feed-mätare kan jag se att jag faktiskt har besök. I kväll har jag haft besök från Åmål, Söråker, Malmö och USA. Det känns riktigt roligt att veta att andra läser.
Du kan skapa en Live Traffic Feed display att placera på din blogg. Här är länken!
Uppsala universitet kan skräddarsy utbildning i IT i undervisningen
för kommuner. Det är mina lärare från min IKT och lärande-kurs som håller i
utbildningen. Tierps kommun har tagit denna möjlighet och i höstas utbildades
skolledare, IT-pedagoger och lärare i en första kurs. I vår fortsätter
satsningen med att 40 lärare från förskolor, grundskolor och gymnasieskolor i
Tierp går utbildningen. Jag har fått möjligheten att vara en av lärarna på
kursen.
Jag väljer att använda min webbplats och det här inlägget
för förberedelse och genomförande av lektionen. En webbplats/blogg är en
utmärkt yta för lektioner. Allt blir samlat på ett ställe, det blir
tillgängligt online och deltagarna (och jag själv) kan återkomma till lektionen
för länkar med mera.
Att skriva på nätet kräver en vass skribent. Du behöver ta hänsyn till dina mottagare, du behöver skriva kort, med rika meningar och du behöver tänka på att nyttja texttypens speciella superkvalitéer som till exempel möjligheten att kombinera text med länkar, bilder och filmklipp.
Det här tränar våra femmor sig i inför vårens stora utmaning - möjligheten att skapa en egen blogg. Innan jul satte vi upp fyra nya IT-mål. De som klarar dessa mål med mer än godtagbara kunskaper får i skolarbetet delta i Webbstjärnan med egna bloggar. De som inte når riktigt ända fram till mer än godtagbara kunskaper och de som inte önskar ha en egen blogg kommer att få arbeta med webbtexter på vår gemensamma skolblogg istället. Tanken på möjligheten att ha en egen blogg lockar och driver våra femmor. De är på hugget. De är laddade.
I veckan har vi tränat på att vässa de kvalitativa kommentarer som vi tidigare har arbetat med att författa. Vi gjorde det genom att eleverna två och två fick bedöma fyra fiktiva kommentarer. När de gjort sin bedömning hade vi ett gemensamt samtal och summerade tankarna kring vilken kommentar som var kass och vilken som var vass. När eleverna argumenterade för varför en kommentar var kass respektive vass synliggjordes fantastiskt mycket kunskaper som eleverna kollektivt bär med sig kring detta med text och nätet. När tankarna lyftes fram i lektionssammanhanget bekräftades och befästes det som eleverna möter i sin nätvardag. Eleverna vet i regel vad som är en bra text och vad som är en dålig. Förmågan att gå från att skriva en spontan, ordfattig, enkel webbtext som ofta kan förekomma i sociala webbkommunikationssammanhang till att skriva en genomtänk, kvalitativ webbtext med rika meningar i ett skolrelaterat eller samhällsmedverkande webbkommunikationssammanhang är något som vi i skolan har ansvar för att låta eleverna få möjligheter att träna upp.
"Ersätt skolslöjden med sociala medier-kunskap", skriver Internetworlds Jack Werner. Slöjden är unik med att kombinera hantverkskunnande, miljömedvetenhet och entreprenörskap med estetiska synpunkter och en medveten formgivning som eleven själv varit aktiv i att utforma och genom att eleverna själva jobbar med verktyg och redskap. Samspelet mellan handens arbete, känslan för material och tankens fantasi och kreativitet kan inte ersättas med någon form av digitalkunskap. Digitalkunskap kan komplettera och effektivisera slöjden på samma sätt som digitalkunskap kan komplettera och effektivisera skolans övriga ämnen.
"Om du kan skapa teknologi, kan du förändra världen", säger en av personerna i trailern för Hour of Code nedan.
Patrik Hallberg tipsade på en Padlet i Digitala skollyftets vecka-7-inspiration om Hour of Code. Hour of Code är en webbplats som vill lära ut kod-skapande på ett roligt sätt.
Nu vet jag vad det är som gjort att jag valt att inte fördjupa mig i just kod. Det är återigen mitt behov av att det ska bli estetiskt tilltalande. Jag tycker att det är så otroligt fult och tråkigt att programmera en sköldpadda att gå i 90 graders vinkel eller att skapa kod för rita en grällt röd cirkel. De första stegen i programmering har aldrig tilltalat mig och inspirerat mig att gå vidare. Learn Code (del i Hour of Code) verkar förpacka kodträningen på ett så pass snyggt sätt att jag kanske skulle kunna ge det en chans till...
Jag har just tagit del av Digiskols sjunde inspiration där Karin Nygårds och Terese Raymonds sprudlande presenterade sitt arbete med kod och digitalkunskap. Karin och Terese har skapat en ideell förening som heter Teacher hack med syfte att skapa en plattform och ett nav för lärare som arbetar med verklig digitalkunskap i skolan för att träffas och dela den kunskapen. Fokus i presentationen var Karins och Tereses arbete med att medvetandegöra elever om programmering och kod. Karin och Terese berättar entusiastiskt om projekt med dansprogrammering och kodlektioner.
Själv har jag bara nosat som ytligast på olika programmeringsverktyg för barn och jag klarar hjälpligt att klistra in och modifiera en enkel kod i ett bloggverktyg. Jag måste erkänna att jag tänkt att det där med att programmera är något som vi vanliga dödliga inte behöver bekymra oss över eftersom det kommer alltmer smidiga digitala verktyg där man kan skapa digitalt utan att behöva kunna programmera.
Karin och Terese säger att kunskap om kod är en nödvändighet. I Storbritanniens nya läroplan finns inskrivet att barn ska lära sig programmera vid fem års ålder, vid sju ska de lära sig cad och avancerad produktionsutrustning och i sjuan ska alla barn kunna minst två programmeringsspråk.
Det får mig att tänka att jag kanske har fel... Kanske är kodspråk-kunskaper en demokratisk rättighet i framtiden?
"Behöver jag lära mig det också?" kommer jag på mig att tänka.
Karin pratar i hangouten om att vi alla har olika läggning när det gäller det digitala. Vi har olika styrkor, olika verktyg passar oss olika bra. Jag tänker att vi också har olika styrkor när det gäller kunskapsområden. Den digitala paletten är så otroligt stor och rymmer så många aspekter. Ingen pedagog kan kunna alla bitar. Det är där det kollegiala lärandet kommer in och tanken om att vi bygger kunskap tillsammans. Min smartaste kollega är mitt nätverk som Krista Moroder säger i Learning How To Ask The Right Questions.
Teacher hack har ambitionen att vara en resurs för digitalundervisning. Sidan är under uppbyggnad och jag ser en stor potential. Karin och Terese är grymma i sina idéer om kodkunskap och säkert även vassa i andra områden gällande digitalkunskap. Jag är rätt så kass på kod, men vass i andra områden i digitalkunskap. Andra pedagoger i landet är vassa på andra delar. Teacher hack skulle kunna vara en plats där vi delar och samlar denna vassa kunskap till en supervass resurs för alla att nyttja.
Ibland undrar jag om det är någon som läser det jag skriver här på bloggen. Jag använder bloggen mycket som en plats för min egen reflektion och för att samla bra länkar och idéer. Men visst vore det kul om andra kan ha utbyte av det jag skriver.
,+by+Ewbbstj%C3%A4rnan,+CC+by,+Flickr.jpg)
