Magiska dosor i fickformat

Med fantastisk träffsäkerhet beskriver ordkonstnären Salman Rushdie nutidsfenomen med en antropologs ögon:

Liksom alla han kände var Luka ägare till ett brett sortiment av dosor med alternativa verkligheter i fickformat och ägnade en stor del av sin fritid åt att lämna sin egen värld och inträda i de rika, färgstarka, musikaliska, utmanande universum som fanns i dosorna, världar i vilka döden var tillfällig (tills man begick för många misstag och den blev permanent) och livet var något man kunde vinna, eller spara ihop till eller bara tilldelas som genom ett under därför att man råkat slå huvudet i rätt tegelsten eller ätit den rätta svampen eller gått genom rätt vattenfall, och man kunde lägga alla liv som ens skicklighet och goda tur kunde ge en på lager. sid 18 ur Luka och livets eld av Salman Rushdie

Lukas mamma Soraya, en kvinna med sunt förnuft och misstro mot teknologi oroar sig över att de magiska dosorna ska fördärva hennes älskade sons hjärna. Lukas far, Rashid, försvarar sonen:

Rashid gav sig inte. ”Titta hur hans händer rör sig över kontrollerna”, sa han. ”I de här världarna hämmas han inte av sin vänsterhänthet. Otroligt nog är han nästan lika skicklig med båda händerna.” Soraya fnös irriterat. ”Har du sett hans handstil?” sa hon. ”Kan hans igelkottar och rörmokare hjälpa till med den? Ska hans pisps och wees ta honom genom skolan? Vilka namn! Låter som nåt man gör på toa eller nåt. sid 19 ur Luka och livets eld av Salman Rushdie

I klippet nedan berättar Rushdie om bakgrunden till boken och pratar om bokens budskap. Boken handlar om relationen mellan far och son, men den kan också, menar Rushdie, sägas handla om fantasivärlden och dess relation till den verkliga världen och hur dessa interagerar med varandra. Kanske har fantasivärlden, den magiska världen, mycket mer påverkan på våra liv än vi tror. Rushdie utmanar med tanken att det mesta som händer i vår värld startar med en fantasi, en tanke. Innan hjulet uppfanns var det någon som tänkte sig ett hjul. Innan internet behöver någon föreställa sig eller kunna fantisera en hyperlänk.