Kursuppgift: Bilden av min verksamhet, reflektion över ämnet

I onsdags redovisade jag min kursuppgift: Bilden av min verksamhet. I mitt förra inlägg om uppgiften kan ni läsa om mitt upplägg, mina tankar och mina verdermödor inför presentationen. Här nedan är själva presentationen och här är en kort reflektion som sammanfattar tankar jag fick från mina kursare på innehållet redovisningen samt egna tankar.


Efter filmen pratade vi om att tiden och ämnet lätt kan beskyllas när man är osäker på hur nya verktyg ska användas. Någon påpekade att ett ämne som bedömning av språkutveckling är så tungt och stort att det blir en extra hög tröskel att börja skriva om på en blogg. Det är inget man reflekterar över spontant. Det kan ligga en hel del i det. Det får mig att tänka att anledningen att "blogga tillsammans" som min kollega Caroline uttryckte det blir desto större.

Vi såg att vi behöver ta med våra kollegor i projekt hellre än att servera färdiga lösningar. Min tanke efter vår diskussion är att det skulle vara spännande att bygga upp någon form av nätverksceller med kollegor där man har avsatt tid att träffas och tillsammans undersöka ny teknik kontra undervisning. I varje cell kunde till en början en "vägvisare" - en "IT-modig person" (tack Camilla för begreppet) - finnas, men syftet skulle vara just samlärandet, det vill säga att alla i cellen skulle utsätta sig för att stå inför det okända och att man tillsammans skulle söka hitta pedagogiska lösningar/idéer, testa i sin verksamhet, komma åter till cellen och knåda idén vidare och etcetera... På min skola skulle det vara intressant att denna typ av celler skulle vara blandade med pedagoger från olika arbetslag tror jag...
Någon form av regelbunden in-put till vägvisarna samt tid för vägvisarna att surfa runt och hålla sig ajour med IT-världens möjligheter skulle dock behövas samt avsatt tid för celldeltagarna att prova det man testat i cellen. Nätverksträffar för vägvisare skulle kanske kunna vara aktuellt. Viktigt är nog då att rollen som vägvisarna byts ut, kanske varje år, så att kompetensen sprids. Det känns som om den här idén påminner mycket om ett upplägg någon av mina kursare pratat om... Så mycket nya tankar springer runt och trängs i mitt huvud just nu, jag kommer vagt ihåg... Hjälp mig! Är detta upplägg redan beprövat? Vilka är styrkorna? Finns fallgropar att undvika?

Jag vill tacka min redovisningsgrupp för responsen och jag vill tacka mina kollegor för att ni låter mig dela filmen på nätet.

Startnyckel - dilemma

I min startnyckel använde jag mig
av mjukisdjur som illustration 

I måndags visade jag min startnyckel i etik för en grupp årskurs 4 elever. Eleverna ville se filmen flera gånger för att uppfatta alla delar i den. Flera elever kände genast igen sig och sa att de varit med om liknande. Vi kom att prata om vad man kan göra om något sådant här skulle hända på en sida man besöker på nätet. Eleverna kom med flera kloka tips. Vi antecknade dem gemensamt i bloggform. En blogg som jag tänker att vi kan fylla på med IKT-tankar allteftersom.

En elev ville visa hur man kan anmäla en bild på Facebook och hon fick göra det. Sedan ville hon visa en sak till sa hon. Hon var ivrig och jag lät henne göra det vilket visade sig skulle leda till ett dilemma...
Hon letade sig fram på sin sida på facebook och fick till slut upp en konversation mellan några kompisar kring en bild hon lagt ut. Bilden en ganska vanlig bild i mina ögon. I konversationen fanns flera oschyssta kommentarer som till exempel "idiot", "pucko" och "jag hatar dig". Ganska milda i sitt slag, men ändå ett språk vi aldrig skulle acceptera på skolgården eller i klassrummet. Av konversationen kunde man ana att det var skrivet i ett slags skämtsam ton något som eleven också bekräftade. Hon och alla andra i gruppen tyckte samtidigt att det inte var ok att säga eller skriva så om någon. Att det ändå förekommer vet vi nog alla... En fråga är vad nästa steg är gällande språkbruket om det skrivs så här nu. Vad är näste steg, nästa och hur fort går det till språket eskalerar till att bli allt grövre. Hur långt ska det gå innan någon blir verkligt sårad? Det var intressant att hamna så där direkt i ett verkligt exempel på det startnyckeln tagit upp.

Det som inte var så bra var att konversationen i Facebooklayout visar personernas hela namn och det gällde personer som inte var med i gruppen. Att prata om något dumt någon gjort när den personen inte finns med känns aldrig bra. Att samtidigt bara låta bli att prata om det vi såg kändes heller inte bra. Vi valde att prata om det. Jag visade alla hur man tar en skärmdump och sparar i Word och vi kommer att prata vidare om detta och prata vidare med de inblandade. Jag väljer att se det här ganska oskyldiga exemplet som en bra början till en diskussion kring språk på nätet.

Bloggundersökningslogg

Helt klart är att jag inte klarade av att bara titta på bloggarna och reflektera över dem utan att försjunka i och förundrat undersöka innehållet. Det är förvirrande mycket att ta till sig. Problemet är att det verkar finnas så mycket bra. Det är förstås inte ett problem, men problemet är snarare att man lätt blir lite stressad över var man ska börja och hur man ska börja... Jag försöker lugna mig med att vi har tid.
Jag har redan hittat så mycket intressant att titta vidare på. För att kunna veta vad det var jag ville undersöka vidare vid senare tillfällen har jag valt att skriva lite kort om de bloggar jag tittat på, skriva lite kommentarer, lite frågeställningar och anteckna sådant jag vill undersöka närmare i mån av tid. Jag valde att börja nedifrån i listan.

Skola 2.0: Intressanta inlägg. Bloggaren skriver (100501) om nödvändigheten för pedagogen av snabb respons från kollegor. Bloggaren skriver om en strävan efter att "klona" över de värderingar som finns bland "hackers". D v s viljan att söka tänja, utveckla, utmana och förändra en digital plattform.
Bloggaren skriver att statusen bland hackers inte kommer från lön eller position i ett företag utan från hur jämlikar ser på en. Detta ger dem gruppen en möjlighet att själva påverka hur statusen ser ut. Han avslutar med: "Det jag alltmer funderar på är varför startar inte pedagogerna själva denna process och skapar sin egna stjärnor?"
Det är en intressant fråga i debatten om lärarnas status.
I ett nyare inlägg undrar bloggaren varför valrörelsen tjatar om hur viktig kunskap är.Istället menar bloggaren att de viktigaste framgångsfaktorn för våra barn borde vara förändringsberedskap och förmågan till kritiskt tänkande. Intressant tanke.
När jag tittar på bloggen ser jag många intressanta tankar bjuds. Många av inläggen har dock 0 kommentarer. För vem skriver man? Finns det någon poäng att skriva om man inte har läsare? Finns det läsare (som mig) som läser men inte kommenterar? Finns det någon "blogg-ettikett" när det gäller det? Är det ok att läsa, men inte kommentera?

JAGLÄRMIGTEKNIK: Hamnade på bloggarens "Voice thread" - en slags trådillustration av bloggaren, Henrik Widaeus, tankar kring teknik och lärande. Där berättar han i ljud och bild om bakgrunden till att han ville starta bloggen. Han vill genom bloggen undersöka vilka olika teknikmöjligheter det finns att uttrycka sig och kommunicera digitalt.
Från voicetreaden kan man gå vidare till olika verktyg han undersökt och kortfattat reflekterat över med hjälp av rubrikerna Vad är det här? och Hur integrerar du det här i klassrummet?
Sidor som jag vill undersöka vidare är:

• VoiceThread - se ovan, ett verktyg som verkar ha stor potential. Jag fick syn på ett fint bild/diktarbete "Picturing Writing by Mrs Mattson" Här beskriver JAGLÄRMIGTEKNIK vad det är på ett bra sätt
• Delicious - delade bokmärken på nätet (med tipset Björns delicious) http://www.delicious.com/
• Pixton - skapa serier på nätet http://www.pixton.com/se/
• Purpose games - skapa interaktiva spel (med tipset matspjälkningen) http://www.purposegames.com/
• Wallwisher - någon slags interaktiv blandning mellan anslagstavla och tankekarta. Jag tittade lite skeptiskt på Henriks egna (länk från hemsidan) fick direkt många nya idéer och släppte skepsisen. http://www.wallwisher.com/ och http://jaglaermigteknik.blogspot.com/2009/07/wallwisher.html

På JAGLÄRMIGTEKNIKs wallwisher fick jag tips som jag vill undersöka närmare t ex

• TimezAttack - ett multiplikationsspel i stil med Nintendospel http://www.bigbrainz.com/
• Xtranormal - ett enkelt animationsprogram. Här är länkar till hemsidan och en video som visar hur man gör

Skolväskans blogg visade sig ha en trevlig länksamling - Skolväskan - med en del känt, men även en hel del för mig okänt som jag gärna vill undersöka närmare. På sidan hittade jag också en bra samling på fler bloggar för lärande - se länk.

Broängens ettor känns intressant med eftersom det handlar om att använda digitala läärresurser bland så unga elever. 

På bloggen e-mentorerna på spaning hittade jag ett tips på att använda My StoryMaker. Det verkar kul. Jag vill gärna undersöka den närmare.

Bloggartiklar, nu med redigeringslösningar

Jag började med att titta på länkarna med artiklar och reportagen om blogg och lärande och blev fast. Jag valde att klippa ut citat med det som jag tyckte var extra intressant och skrev några egna reflektioner och frågeställningar kring dem.
I det första inlägget hade jag lite problem med layouten, blandade radavstånd med mera. Nu har jag hittat en lösning. Ta del av hur jag gjorde i kommentaren i inlägget "Varför olika radavstånd?".


Blogg inspirerar och motiverar elever till skrivande
Jag ser fördelen med att "Alla elever komma till tals, även de tystlåtna." som Liza Greczanik, lärare för år 7-9 på Gunnesboskolan i Lund säger i artikeln Bloggen väcker skrivlust på IT för pedagoger.skolverket.se, 080225 (http://itforpedagoger.skolverket.se/erfarenheter/Svenska/bloggen_vacker_skrivlust/).  Hon säger i artikeln även: "Jag tycker också att det är viktigt att mina elever genom bloggskrivandet lär sig att uttrycka sina åsikter och kan argumentera för dem skriftligt. Skillnaden är stor mellan att skriva en uppsats som bara jag som lärare ser och att skriva en text på bloggen som både jag och klasskamraterna kan läsa och kommentera."

I reportaget Klassblogg på Multimediabyrån (http://www.multimedia.skolverket.se/Reportage/Publicera/Klassblogg/) säger Christina Löfving, lärare i en femteklass på Kristinedalsskolan i Stenungsund:
"- Att eleverna får nya mottagare och kommentatorer till sina arbeten ser hon som något mycket positivt, en extra drivkraft. Det de skriver och skapar lämnas inte bara in till läraren för bedömning utan kan också betraktas av till exempel föräldrar och vänner.  I de nyknutna kontakterna med Portugal och Polen blir den positiva effekten av detta tydlig, inte minst vad gäller elevernas språkkunskaper. Bloggen blir ett mer naturligt rum för engelskan än klassrummet.
- Här blir det plötsligt extremt viktigt för eleverna att de skriver så att mottagaren förstår, säger Christina. De måste koncentrera sig. Det blir naturligt motiverade på ett helt annat än om jag gav dem en vanlig uppgift. De är exalterande över att andra kan läsa det de skriver."

Det känns som en intressant aspekt att eleven genom bloggen får en större "mottagarkrets" vilket kan påverka elevens skrivprocess och ambitionsförmåga. Dialogen med mottagaren är ett verkligt (om än i digital form) möte och det väcker motivation.


Bra idé klippt ur artikeln Bloggen väcker skrivlust på IT för pedagoger.skolverket.se, 080225:
Bokcirkelblogg
Ett av de projekt Liza jobbar med är en bokcirkelblogg. Eleverna väljer mellan tre olika böcker och uppgiften är att efter varje kapitel skriva tre fördjupande frågor om det de läst och samtidigt besvara tre frågor som någon av klasskamraterna skrivit. 
Vilka förutsättningar som gäller finns beskrivet i inledningen av bloggen så att eleverna inte behöver tveka om vare sig syftet eller hur deras arbete kommer att bedömas.
Eleverna måste veta vad som gäller. Jag är väldigt noggrann med att förklara vad jag tittar efter och bedömer i deras frågor och svar både när det gäller form och innehåll. Likaså när det gäller vilka mål i kursplanen som vi arbetar med just i bokcirkelbloggen och vad som krävs för G; VG och MVG. I och med att bloggen är ett nytt arbetssätt är det extra viktigt att vara tydlig, eleverna kan inte jobba i blindo.


Blogg öppnar för digitala arenor och ger praktik åt internet-etik
Här vidgas bloggen till mottagare även internationellt. Bloggen skapar rum, forum och arenor som kan ge plats för naturlig kommunikationsträning. De är med i ett så kallat eTwinning-samarbete som går ut på att knyta kontakter mellan elever i Europeiska länder. En kollega till Christina, Tina Tegnér, arbetar med skoltidning genom blogg med sina tvåor.

"Både Tina och Christina betonar vikten av att redan från början lära eleverna bloggetik så att de inte lämnar ut både sig själva och sina klasskompisar i sina inlägg. Att tidigt låta eleverna börja använda bloggar, och andra digitala forum, tror de dock är viktigt för att få till ett bra samtal om etiken på nätet.
- Bloggandet är en bra ingång till diskussioner om vad man behöver tänka på när man offentliggör sig själv. Vad är okej att berätta om sig själv och sina vänner? Vad innebär det att skriva offentligt om en kompis? Vi måste börja prata om de här sakerna tidigt, annars kommer eleverna bli helt "lost" sedan på högstadiet, menar Tina."
(reportaget Klassblogg på Multimediabyrån, http://www.multimedia.skolverket.se/Reportage/Publicera/Klassblogg/)

Genom att prata om internet-etik i samband med ett verkligt användningsområde gör det direkt applicerbart och gör det meningsskapande. Jag har undervisat i internet-etik med mina elever och bland annat använt Nosa på nätat och SAFT-materialet, båda från Medierådet. Jag har dock inte erbjudit någon möjlighet att praktisera det vi lärt oss inom någon skoluppgift. Det skulle kännas spännande och meningsfullt att ge den möjligheten - bloggen skulle kunna vara ett sätt...
eTwinningbloggen http://kristinedal.wordpress.com/
Tvåornas blogg: http://2kattegatt.blogspot.com och http://3kattegatt.blogspot.com/

När jag tittar på tvåornas och treornas bloggsida så blir jag väldigt inspirerad. Samtidigt kan jag också känna lite "Oj... hur mycket tid tar inte det där att få till...". Frågor väcks som: Vad har de för policy kring elevers namn, foton och egengjorda teckningar/bilder på nätat? Hur har de gjort de blädderbara sagoböckerna (tvåornas blogg) och hur har de gjort Sverigeguiden (treornas blogg)?  Hur delaktiga kan elevena själva vara i själva byggandet av bloggen/hemsidan? Hur mycket är det som läraren behöver sköta av inscanning etc?


Eget bloggande
"Även Christina har en egen blogg, som hon använt intensivt under en längre period nu. Via denna tar hon kontakt med kollegor runt om i landet och utbyter erfarenheter av digital kommunikation och annat mediearbete i skolan. 
- Jag tror att man måste blogga själv ett tag för att kunna förstå vad det innebär. Kunskapen trillar inte bara på en av sig själv.
Christina menar att alla lärare borde vara ute och blogga, dels för att kunna ligga ett steg före sina elever och dels för att man knyter många intressanta kontakter.
- Jag har fått mängder av tips och idéer om hur andra pedagoger arbetar med det här. Jag försöker också sprida mina kunskaper så mycket som möjligt och dra till mig de pedagoger som kanske inte från början är sålda på IT. Det har tvingat mig att verkligen reflektera över min pedagogik och även mitt eget lärande."
(reportaget Klassblogg på Multimediabyrån, http://www.multimedia.skolverket.se/Reportage/Publicera/Klassblogg/)

Jag kan förstå att det ligger något i det Christina säger i reportaget. Många gånger är det när man som pedagog har verkliga egna kunskaper i och erfarenheter av ett område som man kan ge en riktigt genomtänkt och bra undervisning till eleverna. Jag ser fram emot att få testa det här mediet. Kursen ger mig en anledning att komma igång. Att bloggandet dessutom kan ge erfarenhetsutbyte kollegor emellan känns också spännande.

På vår skolan har vi pratat mycket om pedagogens behov av reflektion - egen och tillsammans med andra. Vårt bekymmer har varit att det ofta är väldigt svårt att hitta gemensam tid till reflektion. Som Christina skriver skulle kanske bloggen kunna vara ett media att använda när det gäller reflektion...