Två dagar, fyra salar, fyra spår, förskoleklass till gymnasiet, skolledare och kommunstrateger. Hur ska man få det intressant? Var ska nivån läggas? Hur ska man kunna möta behovet av grundläggande kom-igång-inspiration för osäkra digitala nybörjare och fördjupande problematisering kring IT och pedagogik? Lyckas man med det på konferensen Framtidens läromedel i Uppsala?
Efter första dagen kände jag mig ytterst osäker på om man lyckats. Kanske hade jag valt nitlotterna i min kryssning bland föreläsningarna som erbjöds. Jag känner inte att jag fick mig något till livs som gav mig ny inspiration och nya infallsvinklar. Konferensen var under gårdagen spretig och kvalitén på talarna var mycket ojämn. En ambition har varit, vad jag förstår, att försöka hitta nya talare som inte figurerat på alla andra IT-pedagogik-konferenserna. Det borde inte vara svårt att hitta talare på temat Framtidens läromedel. Jag vet att det finns fullt med duktiga pedagoger och forskare därute som arbetar med Framtidens läromedel, det vill säga arbetar med att utmana, utveckla och utforska vad lärande är med hjälp av innovativa hjälpmedel och arbetssätt. Jag hade velat höra mer från pedagoger och forskare som har den ingången.
Idag, dag två av konferensen, har jag en helt annan upplevelse. Idag har jag fått ett flertal intressanta nya infallsvinklar genom duktiga talare.
I morse hörde jag till exempel på Annika Halld'n Albrecht, lärare på Skarpängsskolan i Täby kommun, som talade på temat "Mitt i den digitala evolutionen". Det handla om lärarens perspektiv på vad som krävs för att ta in de nya möjligheterna i lärande med digitala verktyg. Annika hade en friskt positiv ingång i sin presentation och förmedlade möjligheter och framtidstro.
Jag blev fascinerad över Ola Victorsson och hans pass med temat "Förändrad lärarroll - zappa läran mellan digitala och analoga rum". Ola hade ett närmast poetiskt sätt att tala och serverade många filosofiska frågor till publiken. Även om några av hans tankegångar var på gränsen till för öppna för att vi i publiken skulle kunna knyta ihop dem och även om han helt tappade greppet om tiden, gillar jag verkligen hans presentation. Jag tycker att kändes intressant att möta ett lite annorlunda språk i det pedagogiska sammanhanget. Språket balanserade på en tråd mellan att vara abstrakt och verklighetsnära och i den här balansgången lyckades Ola fånga min nyfikenhet och han lyckades väcka tankar hos mig som jag tror kommer att ligga kvar och nöta på det där pedagogiskt hälsosamma sättet som leder till utveckling.
Om jag är trygg med det analoga rummet känner jag mig då tryggare i det digitala? Gapet mellan det analoga och det digitala, vad vinner vi på att täppa till det? Vem har huvudrollen i att arbeta med gapet mellan det analoga och digitala, är det vi i skolan? När är vi samupptäcksresande?
 |
| Längst upp till vänster: barn från förskolan Väpnaren på besök i Vård & bildnings monter, längst upp till höger: Annika Halld'n Albrecht pratar om framgångsfaktorer, längst ner: utsikten från damtoaletten på UKK. |
Jag fick bra input från föreläsningar under dag två, men jag funderar ändå över om inte den här formen av konferensen börjar bli lite utagerad. Personligen känner jag att det här konceptet med föreläsningar, utställare och debatt inte ger mig så mycket. Vad är det då jag efterfrågar av en konferens? Vilka nya grepp vill jag se? Vad saknas?
Det är svårt att säga, men kanske är det möten, möten med andra pedagoger och IT-pedagoger. Kanske skulle man kunna designa en konferens som till större del inbjuder till och ger utrymme för möten där man delar erfarenheter och idéer. Kanske är det ett så kallat Teach meet jag ska åka på nästa gång istället för en konferens...
