Jag lär mig lära

Det är dålig ljudkvalitet, kass bildkvalitet, tekniken strular och det är halvkaos i samordning kring vem som ska prata och om vad. Det är långt ifrån en proffsigt redigerad film. Ändå sitter jag kvar och lyssnar. För det handlar mest om att lyssna. Det visuella tillför inte speciellt mycket. Jag sitter kvar och lyssnar. Och tittar. Lyssnar. Pausar. Spolar tillbaka och antecknar. Lyssnar. Det är intressant. Allt är inte intressant, men tillräckligt mycket. Det tillför nya perspektiv. Jag tar nya steg i mina tankebanor. 

Det är inte en proffsigt redigerad film. Det är en hangout. Kanske kan man likna det vid ett samtal vid jobbfikabordet. Ett rätt så informellt snack och bollande av tankar kring ett gemensamt tema. Och jag får vara med där på ett hörn av fikabordet. Lyssnande. 

Hangout är en intressant form av webbforum. I många typer av webbforum tar skribenterna turtagning i sin kommunikation. I hangouten är deltagarna närvarande samtidigt och kan kommunicera kors och tvärs i realtid. Om man har överseende med den ganska kassa bildkvaliten (beror det på kvalitén på webbkameran?) så kompletteras det talade med kroppsspråk, mimik och möjligheten att visa upp saker, något som annars brukar vara det som saknas i webbkommunikation såsom chatt, sms och statusuppdateringar. 

Jag gillar på sätt och vis att man nöjer sig vid kass bild och kasst ljud. Det gör det hela lite opretentiöst. Det får mig att tänka att 'Det här kan ju vem som helst göra'. Även om jag personligen vurmar för de estetisk dimensionerna i lärandesituationer, kan jag tycka att det är lite befriande med enkelheten. 

Det riktigt grymma med hangouten som form är att man kan 'hänga' tillsammans med folk på geografiskt vitt skilda platser. Det gör man visserligen hela tiden i Facebookgrupper och liknande, men hangoutens form med möjlighet till bild och ljud, möjlighet till att bjuda in, direktsända och spela in ger nya dimensioner till webbmöten. 

Ebba Ossianilsson levererade en rad intressanta frågor som till exempel:

Hur använder man kunskapen? Varför lär man sig? Vad fastnar? 

Hur påverkar den digitala vardagen oss? Idag handlar det inte om: Hur kan vi använda den digitala tekniken i lärandet? Den frågan är helt felställd menade Ebba. Istället ska vi ställa frågan: Hur kan vi se på lärandet i en digital vardag?

Emil Jansson, gäst i hangouten, kläckte idén om det Digitala skollyftet junior. En MOOC arrangerad av elever själva för elever själva. Det är en intressant tanke. 

Tanken är i viss del prövad av ett gäng elever i USA som när de kände sig uttråkade och oinspirerade av sin skola bestämde sig för att skapa en egen skola. Projektet kom att kallas The independent Project. Här finns ett YouTube-klipp om projektet. Det handlar om att äga sitt eget lärande. 

I hangouten samtalade deltagarna om 'Learning by design', hur man designar lärandet och hur man skapar lärandearenor. Någon nämnde att detta var ett tänk som skulle behöva komma med i lärarutbildningen.
"Det viktigaste är att lära sig att lära och att behålla lusten till att lära", sa Ebba. 

Jag lär mig lära genom hangout. Det jag sett ger mig lust att undersöka verktyget själv.