Lärar-super-trix med effekt

Här strax innan jul bad jag bad klasslärarna i fyrorna som jag arbetar med IT tillsammans med, att välja ut en elev ur varje klass till ett hemligt uppdrag. Någon som kanske inte riktig är medveten om hur fantastisk hen är och behöver få uppleva det genom att få ett uppdrag där hen får synas lite. Med stort hemlighetsmakeri smög vi oss iväg och eleverna fick rita tomteluvor till figurerna i sidhuvudet på fyrornas klassblogg Nolltvåor. Så här fint blev det:

Fint och trevligt, javisst, och sedan då?

Många gånger får man aldrig höra om något sen. Aldrig höra om hur alla de där olika små lärar-super-trixen som vi gör varje dag och som nästan inte märks, vad de gör för skillnad, hur de påverkar våra elever. Visst, vi kan se att elever blir glada och och får det där glittret i ögonen. Det är en riktig varm belöning när man ser det, men många gånger märks inget, i alla fall inget som vi ser.
"Syns inte, finns inte", sjöng Vildvittrorna för Ronja, men det är inte riktigt sant i det här sammanhanget. Det händer att man får höra hur något litet lärar-super-trix påverkat utan att det direkt märkts. Det hände mig häromdagen.

En av eleverna som ritat tomteluvor, en elev som just inte riktig är medveten om hur fantastisk hen är, hade stolt haft förevisning, hela julen, för alla släktingar och vänner av tomteluvorna på bloggen. Mamman mailade och berättade för klassläraren vad mycket det betytt för dottern och klassläraren berättade för mig. En varm boll i magen och en liten tår av glädje i ögonvrån framkallade det hos mig. Det känns fint att få höra att ett litet trix, ett trix som kanske kan verka så onödigt, verka som något man borde effektivisera bort som lärare, kan betyda så mycket :) Tack till alla mammor och pappor som berättar om effekten vi inte alltid ser - det glädjer oss pedagoger så mycket och får oss att vilja mer!