Smatterband med länktips

Som ett smatterband levererade Joachim Thornström generöst och inspirerande länktips idag på en föreläsning på Blåsenhus här i Uppsala. Jag gillade tempot, glöden och proffsigheten.
Thornström gav en överblick över nya verktyg för lärande baserat på Ruben R Puenteduras 4 (+1) vägar till transformerat lärande (lärande som omdefinierar vårt sätt att se på lärande). En överblick i form av en åttaarmad molekyl fullproppad med länkexempel.

Ett av länktipsen som jag inte kände till sedan tidigare var MovieMaker-redskapet Dvolver.
Här är min regidebut i Dvolver. Man kan även bädda in film i till exempel sin blogg. Jag gjorde det först, men höll på att bli tokig på att filmen satte igång med ljud och allt så fort jag öppnade bloggen. Jag länkade istället med den länk jag mailat till mig själv och lade in en skärmdump från filmen härintill.
Dvolver verkar klara å, ä och ö i pratbubblorna, men inte i rubriken.

Yes, you can teach with games!

I min jakt efter schyssta quizverktyg som går att använda i undervisningen* hamnade jag på en YouTub-kanal med PowerPoint-spel som i sin tur ledde till en generös hemsida full med spel att använda eller anpassa.
Det är en hel del gräsliga ClipArt illustrationer, men idéerna i spelen verkar riktigt bra vid en första anblick. Kanske man kan göra egna eller byta ut en del bilder och layout för oss som har "handikappet" att vara layout-poliser... Jag skriver upp detta på min "vill-undersöka-mer-lista".

Här är en tankeväckande introduktionsfilm till hemsidan:

Den gav mig ett nytt bra uttryck: BG = Before Google och den intressanta frågan: "Vem svarade tidigare på alla de miljoner frågor som idag "Googlas" varje dag?" (fritt översatt och omformulerat)

Här är en av deras YouTubefilmer:


*) Jag vill hitta ett quizverktyg som är gratis, utan reklam, lättanvänt, statistik ska gå att spara, eleverna ska kunna göra egna quiz, det ska gärna finnas olika varianter av quiz och det ska vara snygg layout. Finns det ett sådant?

Popplet

Ett trevligt nytt webbverktyg:


Mitt första försök:

När jag skulle bädda in min skapelse a la dela-funktionen ville inte bilden eller YouTube-klippet följa med. Jag kunde inte klura ut varför...

Ni får nöja er med en skrämdump.

StoryJumper

Med programmet StoryJumper får våra elever öva på att bygga berättelser med början, mitten och slut som ska sträcka sig över 16 bildrutor. Det gäller att disponera historien så att det blir en röd berättelsetråd med hinder och lösningar hela vägen.

När jag först studerade programmet tyckte jag att bilderna var grälla och stereotypa. Det kan jag fortfarande tycka, men jag kan inte låta bli att imponeras av variationsrikedomen i det bildgalleri som erbjuds. Webbverktyget StoryJumper får verkligen igång och utvecklar elevernas berättande.



Verktyget är smidigt för eleverna att arbeta med. Det är lätt att skapa ett EDU-konto och lätt att skapa konton för eleverna som de sedan kan arbeta från även hemma. Man behöver starta elevernas användning av StoryJumper i skolan från sitt eget konto. Det kan kännas som en lite väl galen försiktighetsåtgärd...

Vår plan är att eleverna ska göra sina egna berättelser klara och sedan ska de få handleda eleverna i en av våra tvåor i verktyget.


Här är en länk till en bra introduktions- och instruktionsfilm om StoryJumper.

Digital elevkompetens

-Får vi spela in oss med webbkameran?

...frågar en av fågelexpertgrupperna mig häromdagen. Vi arbetar med faktatexter och eleverna får redovisa sina fakta med hjälp av Glogsteraffischer. Just de här eleverna hade just upptäckt webbkamera-inspelnings-möjligheten i Glogster. De undrade om de kunde spela in när de läste upp sin faktatext och ha med de på affischen.
Vad säger man... Jag tycker att det är underbart. De har inte bara lärt sig använda ett nytt webbverktyg, de har dessutom hittat vidare användningsmöjligheter för verktyget än vi först tänkt oss. Det är digital kompetens!

en liten del av Glogsteraffischen
- en av flera möjliga ljudspelare

-Ja, vi testar, tyckte jag som bara inte kunde låta bli.

Det gick inte så bra för datorn att ta upp webbkamerainspelningen, men vi testade med att bara spela in ljudet och det blev riktigt bra.
Vi ska nu försöka övertala resten av eleverna att göra likadant. Nu behöver jag inte längre bekymra mig över hur jag ska kunna klona mig för att kunna lyssna i de tre redovisningsgrupperna samtidigt.

Mitt första Twitterfynd

Igår fick vi lära oss Twitter och nu när jag loggade in kan jag hålla med om att detta kommunikationsverktyg verkligen ger bra tips och idéer. Jag fick tips om den här intressanta filmen som lagts ut idag på YouTube. Tack lenbys för tipset.

SketchUp

Idag har vi Camilla lärt oss Twittra och Tomas, Anna-Lena och Tania lär oss just nu Google SketchUp.

Här är min första bild.

Kassast och vassast

Nytt program + nya lösenord + nya datorer som inte vill ansluta till nätet + ny elevgrupp = dålig kombo...

I tisdags kände jag mig som en kass, opedagogisk och forcerad lärare. Stress kan plocka fram det sämsta hos en som pedagog. Så här i efterhand kan jag undra varför man utsätter sig (och elever) för sådana situationer. Man skulle kunna tycka att man efter 15 år som pedagog skulle kunna förutse problem och hitta alternativa lösningar i förväg...
Icket...
En pedagog av min typ, med en envis och enveten nyfikenhet och ett evigt ohämmat experimentbehov, tycks fördömd att springa blind in i ormgropar...

Hur som helst lyckades alla till slut logga in och kunde känna på programmet (StoryJumper, kan rekommenderas!) lite innan lektionens slut. En frätande och tärande stresskänsla satt dock kvar och rubbade hela dagen...

I fredags däremot kände jag mig som världens vassaste lärare. Allt flöt på, allt tekniskt fungerade och eleverna var aktiva och delaktiga. Det roligaste var att några elever spelade in en Jing om hur man kan hitta bilder på nätet som man få använda och hur man skriver källan. Den elev som hade preliminär-spelat-in Jing i måndags kunde handleda och allt gick som en dans trots det svåra ämnet.
Här kan ni se den fantastiska Jingen av Blondie.

Snacka om kompetenta elever! Det gör en riktigt lycklig som pedagog!

Vår licens i bild

av elev i klass 4 Växthuset, CC (by-nc-nd)

Våra elever har ritat egna licensbilder till den Creative Commons licens vi tillsammans beslutat att ha för vår blogg. Bilderna blev ett fint bildspel på bloggens omsida.

Creative Commons börjar sätta sig

av Mosen, CC (by-nc-nd)

Jag blev så lycklig när en elev på eget bevåg på sin fågelteckning till sin forskning ritade Creative-Commons-licens-figurer.

Vi hade en lektion om Creative Commons och upphovsrätt för några veckor sedan och man undrar alltid hur mycket som egentligen fastnar hos eleverna av det man går igenom.

Upphovsrättens djungel

av Drik van der Made, CC (by-sa)

Mathias Klang och Kristina Alexanderson föreläste fördömligt om upphovsrätt i Webbstjärnans regi i :SE:s lokaler vid Skanstull i Stockholm i går. Min kollega Anna-Lena och jag var där.
Det var intressant och vi fick inblick i upphovsrättens snåriga djungel. Jag fick en del av mina frågetecken kring vad man får och inte får använda uträtade.

Jag hade önskat mig att få en större klarhet, men jag har snarare fått insikt i att det finns många frågetecken som inte riktigt kan rätas ut på grund av att det är så pass nya företeelser. Det är företeelser som ännu inte prövats rättsligt och där med inte kan avgöras vara lagliga eller olagliga. Vi är ute på ny oprövad mark...

Vi fick ta del av ett skönt citat av författaren Douglas Adams:

"Anything that is in the world when you're born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works. Anything that's invented between when you're fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it. Anything invented after you're thirty-five is against the natural order of things." 

Douglas Adams (citatet är hämtat från WikiQuote - en ny bekantskap för mig)

Nu Jingar eleverna!

Det här känns väldigt spännande och roligt med elever som Jingar (instruktionsfilm där man spelar in dataskärmen och pratar till). Eleverna kan hjälpa varandra och samtidigt få visa vad de kan.
Det handlar inte bara om att visa vad man kan, det handlar också om att reda ut, synliggöra och inte minst sätta ord på vad man kan - inte bara för andras skull utan mycket också för ens egen skull. När den egna kunskapen blir synlig kan man se det egna lärandet, något som ger nycklar som öppnar för nya kunskaper. Spännande! Imorgon ska fler elever få Jinga!



Här kan ni se den första Jingen! En eloge till Mosen som fixade den första Jingen så galant.

Bokstäver som blir djur

Titta på filmen nedan eller klicka själv genom att följa länken till Bembo's Zoo!



Vilka collage kan inte eleverna inspireras till att göra efter att ha sett de här exemplen, tänker jag och får strax efter tanken är färdigtänkt syn på följande film på YouTube:



Någon lärare där ute som tänkt samma tanke och sedan förverkligat tanken i ett skolprojekt. Kul! Är det någon som vet vilket verktyg de kan ha använt?
Fler exempel finns på YouTube om ni söker på Bembo's Zoo.

V4:ors länkar

För några veckor sedan hade mina elever i läxa att dela med sig av sina bästa länktips. Sedan dess har jag klurat på hur jag ska kunna organisera alla dessa bra länkar som eleverna kom med. Att samla dem på den länksida jag påbörjat på skolbloggen skulle bli alldeles för svårorienterat.

Nu har jag kommit på en lösning. Jag gjorde en ny blogg som jag kallade V4:ors länkar där lade jag alla länktips sorterade på ämnessidor och länkade samman den bloggen med V4:or. Det blev en sida som eleverna känner igen orienteringen på från den vanliga V4:or - vilket är bra. Det känns också bra för mig som redaktör att ha tillgång till båda sidorna från samma instrumentpanel.

Så gå nu till vår skolblogg V4:or och inlägget V4:ors länkar och följ instruktionerna för var länksidan finns.

Förebild

Att skapa en film kring temat förebild var en spännande uppgift. Förebild är ett ord som kan rymma mycket. Det blev tydligt vid dagens kursuppgiftsredovisningar. Jag har fått ta del av fyra av mina kurskamraters filmer och det var intressant att se variationsrikedomen. Vad är en förebild? Vem är en förebild? Hur påverkar en förbild oss? Frågorna får oss att gräva i vårt inre och frågorna väcker känslor hos oss. Spännande!

Jag valde att klippa itu ordet förebild i i min film. Före bild. Vad finns före bilden?

Här är min film:

Dagen handlade också mycket om att samtala kring respons på och bedömning av redovisningar av detta slag. Vilka begrepp är användbara? Vilken typ av respons är relevant? Hur kan vi hitta respons- och bedömingsformer som innefattar både innehåll och gestaltning samt formativ bedömning? Med tanke på den starka ställning bild och IT fått i den nya läroplanen så känns detta som en ytterst viktig diskussion.

Bädda in worddokument

På en av mina favorit nättipssidor EDUtecher (tech från technology som jag förstår det) hittade jag ett toppentips om en webbsida - embedit.in (imponerande fyndig webbadress!) - som gör det möjligt att bädda in olika slags dokument på din hemsida eller blogg.
Se själva:

Känner du mig?

Jag letade efter alternativa fotovisare med frågesport och hittade då xat.com där man enkelt kan göra ett quiz om sig själv. Det skulle nog kunna vara användbart inom skolan, till exempel i engelska.
Hur väl känner ni mig?


Get Your Own Quiz!, More Quizzes

Revansch

Nu är jag klar med min kursuppgift-film: Förebild.
Nu har jag fått revansch. Förra gången jag gav mig på att filma hade jag så kassa apparater till hands att jag inte kunde få ljud och bild att fungera samtidigt. Det blev en Photostory i MovieMaker...
I mina ögon ser alla videoapparater likadana ut, men det är tydligt att det är skillnad innanför det där silvriga yttre...

Jag har den här gången även lyckats lägga röst och musik samtidigt. Ett stort tack till min okända välgörare Carolin som så snällt gav mig tips när jag skrev om mina bekymmer i mitt förra filmprojekt.

Här är en länk till PIM och den anvisning hon hänvisade till.

Också ett stort tack till min Mattias <3 som om igen hjälpt mig med musiken.

Digitala lärresurser

Jag kan känna att jag inte gör annat än att testa digitala lärresurser just nu. Det ena leder till det andra och det är behoven i undervisningen och, så klart min egen nyfikenhet, som styr. Kul är det också!  Det är som att gå i skogen och leta efter svamp. Först ser man bara skog, sedan hittar man en liten svamp och sedan ser man inte annat än svampar (det sägs att det ska vara så att plocka svamp i alla fall, jag brukar aldrig göra det, men det låter som en bra liknelse...). Jag ser digitala lärresurser överallt nu och min lista på resurser att undersöka i mån av tid är lång och ständigt växande.
Det är som en drog - man vill bara ha mer. Precis som med droger får man se upp med negativa bieffekter. För min del har jag märkt att jag behöver hitta sätt att begränsa i min ständiga jakt. Jag kände ett tag att min hälsa var på väg att ta stryk. Jag har insett att jag behöver ta av mina IT-glasögon och lägga dem ordentligt på hyllan under strukturerande former. För mig har helt IT-fria dagar varit en sak som hjälpt. Man får en annan blick för vad som är viktigt.

Här på min blogg har jag skrivit mycket om olika resurser. Jag vill ändå dela med mig av en av mina favorithemsidor när det gäller att använda hemsidor som lärresurs direkt med eleverna.

by Henke, CC (by-nc-nd 2.0)

Det är Fråga chans.nu. Bakom sidan står Lafa - enheten för sexualitet och hälsa - som har till uppgift att förebygga hiv, andra sexuellt överförda infektioner och oönskade graviditeter i Stockholms län. Lafa är en förkortning för Landstinget förebygger aids.

Jag har använt sidan i sexualundervisningen med mina mellanstadieelever. Sexualkunskap är ett så viktigt, men ack så pinsamt ämne för många i den här åldern. Några elever håller på att gå sönder av pinsamhetskänslor när man tar upp ämnet. Att använda sidan och låta eleverna två och två undersöka den med hjälp av frågor att leta upp svar på (frågor att skylla det egna nyfikna undersökandet på) och ha efterföljande samtal utifrån frågorna och elevernas egna frågor blev ett bra grepp.

Så här beskrivs sidan på Stockholms läns landstings hemsida:

"Frågachans.nu är en magisk liten värld som inte liknar något annat, den är mer som ett dockskåp eller tittskåp på webben. Alla figurer är klickbara och symboliserar en funktion. Med text och bild förklarar man på ett enkelt och pedagogiskt sätt om vad som kan hända i kroppen, om likheter och skillnader mellan tjejer och killar och om olika sexualiteter."

I Lafas tidning Insikt kan man läsa en artikel om sidan.

Förutom att sidan har ett bra, faktamässigt pålitligt och åldersnivåmässigt välbalanserat innehåll har sidan en riktigt rolig layout. Olika mediaformer samsas i lekfull miljö på ett varierat sätt. En riktig fempoängare.

Läs även min kollega Anna-Lenas inlägg om lärresurser.

EduGoogle?

Det känns märkligt att man ska behöva skriva ett gammaldags pappersbrev för att komma i kontakt med ett IT-företag som Google. Jag kunde inte hitta någon annan kontaktmöjlighet och kan inte klaga på deras snabbhet att svara (två dagar).


Här är en del av brevet:

"Vi ser bloggen är ett fantastiskt redskap för att synliggöra, stimulera och stärka lärandet. Nu skulle vi vilja att även våra elever kunde få vara delaktiga och skriva inlägg på bloggen. Av vad vi förstår så behöver eleverna då ett Googlekkonto och för att få ett Googlekonto behöver man av vad vi förstår vara 13 år?  

2.3 Du får inte använda Tjänsterna och inte acceptera Villkoren (a) om Du inte är tillräckligt gammal för att ingå ett bindande avtal med Google, eller (b) om Du är förhindrad att ta emot Tjänsterna enligt amerikansk eller något annat lands lagstiftning, inklusive det land där Du är bosatt eller från vilket Du använder Tjänsterna.  

Finns det något sätt att hitta en lösning på detta? Vi skulle så hemskt gärna vilja fortsätta använda Blogger och vi skulle vilja låta våra elever vara mer delaktiga i dokumentationen av lärandet genom att vara skribenter på bloggen utan att behöva bryta mot några regler. Finns det någon form av EduGoogle?"

Jag har svårt att motivera varför eleverna ska strunta i vad användarvillkoren säger samtidigt som jag proklamerar vikten av att respektera till exempel upphovsrätten.


Svaret jag fick (per mail!) var att det visst finns "en skol-anpassad gmail och den är helt kostnadsfri. På den här länken hittar du information om Google Apps för skolor och om hur ni kan gå tillväga för att skaffa det till er skola. Vi har fått jättefin respons på vår satsning på Google Apps for Education. Hoppas att ni också kommer att tycka om det."


Det var inte riktigt svar på min fråga. Jag vill få svar på hur jag kan låta mina elever vara skribenter på vår Blogger-skolblogg utan att behöva bryta mot några lagar och regler. 
Google Apps för skolor verkar intressant (se gärna filmen nedan), men innehåller inte något verktyg i dagsläget som liknar Bloggerblogg. Det innehåller ett Wikiliknande verktyg samt något som heter Google sites som i och för sig verkar intressant. Jag ska lägga det till mig digra lista av sådant jag vill undersöka vidare. Kanske kan det gå att bygga en skolblogg i det verktyget. De exempel de visade var anpassade för äldre skolbarn, men det är svårt att säga om det skulle kunna anpassas även till yngres behov. Jag vill undersöka det. Så länge får det vara vi pedagoger som lägger in informationen på bloggen och eleverna får kommentera anonymt...




Här är en snabbguide.

Det är är också en intressant film om varför man ska använda Google Apps för skolor, mer utifrån organisationsaspekten.

Barbie filmar

Igår fick jag bekanta mig med Barbie som filmar genom sitt halsband. Meningen lär ska vara att barnen ska kunna filma när de leker och sedan titta på leken efteråt. Fascinerande...
Jag funderar... Är det något barns behov som gett upphov till den här leksaken? Vill barn idag hellre se på lek än leka?

Berättande med PowerPoint

Redan innan skolan startade var de igång. Idag var sista tillfället att slutföra de PowerPoint berättelser vi arbetat med på våra bild-svenska lektioner. Uppgiften var att göra en enkel berättelse med början, mitten och slut med egenritade bilder i PowerPoint.

Vi startade med att jag kort visade hur PowerPoint fungerade och hur man kunde skapa en berättelse. Därefter fick eleverna dra en person, en plats och ett problem och skapa sina egna berättelser på max 6 slides med bilder från ClipArt. Alla grupper klarade att få ihop en berättelse på 60 minuter. De tre nästkommande tillfällena fick de samma uppgift, men den här gången skulle de rita bilderna själva. Eleverna har varit riktigt engagerade och jag tycker att de har haft väldigt roligt samtidigt som jag tror att de lärt sig mycket.

Det blev lite tajt med tid att bara avsätta 3 * 60 minuter till det här arbetet. Ett tillfälle till hade varit utmärkt. Nästa steg var att publicera berättelserna på vår skolblogg - V4:or. Jag planerade att använda Slideshare, men till min besvikelse upptäckte att elevernas specialeffekter och animeringar inte hängde med i inbäddandet på bloggen. Att ladda ner presentationerna till Google Docs och bädda in därifrån gav samma tråkiga resultat.
Efter ytterligare sökande så hamnade jag på pålitliga Ugglemamman och fick tips om Slideboom (beskrivs utförligt på Multimediabyrån). Äntligen fungerade det!

Nu ligger berättelserna på vår blogg. Välkomna att ta del!

Något som eventuellt kan vara negativ med Slideboom är att det på slutet ges ett tillfälle att ge tumme upp och tumme ned. Tumme upp kan vara kul, men tumme ner kan det finnas risker med... Man får vara vaksam.