Jag kan ju egentligen ingenting om det här med programmering. Det är intressant hur man som 40+ börjar se mönster i ens personlighet. Jag ser hur jag gång på gång startar projekt med saker som jag egentligen inte kan. Man kan nog se det som en lärstil. Jag försätter mig i ett sammanhang som tvingar mig till att lära mig nya saker. Det kan stundvis bli lite intensivt och läskigt, men det är väldigt effektivt ur lärsynpunkt för min del och jag tror och hoppas att de som utsätts för mina projekt får ut något av det också.
En kollega och jag har startat ett Datafritids. Vi vill ge fritidsbarnen en möjlighet att prova på grundläggande programmering på ett lekfullt sätt. Det är bara ett litet projekt till en början - fyra pass för 16 barn från årskurs 1 och 2 nu under våren. Om det blir lyckat kan vi kanske köra fler omgångar och kanske även en fortsättningskurs.
Vi har en hemsida - Datafritids - där vi visar vad vi gör och där finns även en flik där vi delar med oss av våra reflektioner som pedagoger. Genom att dela med oss av vad och hur vi gör hoppas jag att vi kan inspirera fler att testa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar