En Yeah-lektion

Inför min första lektion i programmering med elever tittade jag bland annat på code.org-filmen här närmast nedan och tyckte att bilden som målades upp var lite väl käck med äppelkindade amerikanska barn som jublande ropade "Yeah!".



Jag bestämde mig för att skapa ett lärarkonto (det gick supersnabbt med Google-konto) och skapa en "Sektion" det vill säga ett arbetsområde och jag valde att starta med området "Hour of Code". Varje elev fick ett eget konto och att ge eleverna egna konton gick också supersnabbt. Jag bara klistrade in en lista med elevernas förnamn och så hade mina 23 elever var sitt elevkonto och jag kunde skriva ut små lappar där deras kontouppgifter fanns.

Efter allt vanligt lokalt krångel med inloggning och internetuppkoppling kunde eleverna starta med själva arbetet med Hour of Code. Det arbetet gick bara hur bra som helst. Eleverna lärde sig snabbt hur de skulle göra och de kunde hjälpa varandra. Snart började jag se stora likheter med de klassrum som visades i filmen ovan. Eleverna hade inte sett filmen, men de betedde sig precis som i de amerikanska klassrummen. De var exalterade, de samarbetade och de ropade "Yeah!" med armarna upp i luften.
Klassläraren var mycket imponerad över att se elever som i andra sammanhang inte brukar prestera så bra nu ta nya framträdande roller och klara uppgifterna galant.

Den stora fördelen med att skapa elevkonton är att jag och klassläraren kan följa elevernas utveckling på en "Teacher Dashboard". Där kan jag precis se vilka av de 20 momenten eleverna klarat av. Jag kan se om eleven klarat av dem precis som instruktionen utmanade dem till eller om eleven använt onödigt många block (kan tyda på att hen inte uppfattat instruktionen). Klassläraren och jag kunde genom att titta på översikten se elevernas lärstilar och var vi behöver stötta mer.
Redan samma kväll hade översikten ändrats eftersom flera av eleverna hade valt att fortsätta arbetet hemma.

Det känns som en bra start att starta med Hour of code som arbetsområde. Nästa steg skulle kunna bli 20-timmarskursen. Det var bra att starta med att låta eleverna arbeta en och en då alla därigenom fick möjlighet att testa de första grundläggande datalogiska byggstenarna själva. I nästa steg skulle jag vilja att eleverna fick arbeta med par-programmering eftersom de i dialogen därmed kan utvecklas mer i sin förmåga att sätta ord på vad de gör.