Kris och utveckling

Tre elever från årskurs 3 var våra inbjudna
App-experter på dagens IT-fortbildning.

Det är en tanke som har legat och gnagt i mig nu några veckor. En lång kö på andra blogginlägg som jag vill skriva ligger egentligen före, men jag känner att jag behöver få detta på pränt. Jag behöver skriva och reda ut mina tankar.

Som IT-pedagog på min skola har jag som en av mina uppgifter att vara delaktig i att skriva vår IT-plan. Vi har haft en treårig plan som löpte ut i juni. Vi har utvärderat hur väl vi lyckats med den gamla planen och har väl fått hyfsade resultat. Vi har startat arbetet med att författa en ny plan och vi har valt att den här höstterminen får vara en summera-och-författa-ny-plan-termin. Så långt känns allt bra.

När jag skulle synliggöra vårt nuläge inför författandet av den nya planen upptäckte jag att vi den här terminen gått bakåt i vår IT-utveckling. Ett starkt önskemål från flera i personalen på att minska på mötestiden ledde till att vi den här terminen inte längre har regelbunden IT-fortbildning som vi tidigare haft. Det var inte mitt önskemål att dra ner på fortbildningstiden och man kan tänka olika kring möteskalendarium, lyhördhet och ledningens ansvar för och styrning mot utvecklingsmål. Hur som helst, står vi här nu med ett nuläge där vi backat i användandes av IT i undervisningen och backat i elevernas delaktighet genom blogg-arbete.
Jag var inte direkt glad när jag, vid höstterminens start, upptäckte att det i kalendariet fattades tid för regelbunden IT-fortbildningstid och att det inte var planerat för hur fritids och förskoleklass skulle kunna vara delaktiga i IT-utvecklingen. När jag inte fick gensvar för mina protester försökte jag intala mig att det nog skulle kunna gå bra ändå eftersom vi lagt en så bra grund och eftersom flera av pedagogerna kommit igång så bra med sina bloggprojekt.
Nu, mitt i terminen, med facit i hand, kan jag konstatera att det inte gått riktigt så bra. Pedagogerna har inte haft det egna driv jag hoppats på när det gäller IT i undervisningen. Visst jobbar en del med datorer till viss del, men det är sparsamt. Det finns alltför många andra faktorer som tränger sig före i den långa prioriteringslistan som pedagogerna har. Förra terminen hade vi fem aktiva/semi-aktiva bloggar och en på G. Nu har vi två.
"Vi har andra områden vi behöver utveckla!", "Jag måste prioritera elevvården!", "Jag kan redan det där!", "Jag kan inte det där!", "Behöver jag vara med på det här?". Jag vet att det är sådant som sägs.

"Kris och utveckling", sa en kollega till mig idag och visst ligger det något i det. Ur kris och tillbakagång föds idéer för utveckling. Min hjärna spinner på högvarv för att hitta en lösning. Ersättningen för den regelbundna IT-fortbildningen vi tidigare haft är att jag hade ett kortare pass på eftermiddagstid förra veckan och förmiddagen av studiedagen idag. För mig är det först här när vi möts som jag kan börja se mönster. I mötet med kollegor i IT-pedagogiskt fokus får jag pusselbitar och jag tror att jag börjar ana en väg...

Mina kollegor vill utvecklas i sitt arbete med IT i undervisningen.
Mina kollegor vill lära sig mer om IT i undervisningen.
Mina kollegor vill ägna mer tid åt att testa själv och testa med eleverna.
De upplever dock inte att de har den tiden. Eller kanske, de upplever inte att de kan prioritera den tiden det krävs.
På grund av olika (olyckliga, kan jag tycka) prioriteringar i strukturen i fortbildningen har olika grupper i personalen hamnat på efterkälken när det gäller IT-utveckling och istället för en enad grupp med samma grundkunskaper och samma mål, står jag nu som IT-pedagog med uppgift att utveckla, med en splittrad grupp med ojämn kunskapsnivå, ostadig IT-utvecklings-ambitionsnivå och osynkad målbild. Var grunden vi byggt så ostadig? Hur går man vidare från detta?

En idé jag fick idag när tanken kring detta gnagde på inom mig var att den här situationen egentligen inte är så olik den situation vi många gånger har i våra undervisningsgrupper. Grupper är ofta splittrade fulla med elever med olika behov, olika driv och olika målbilder. Kanske jag skulle ta och prova några undervisningsknep jag kör med eleverna...

Jag tänker att jag skulle kunna ta och flippa IT-fortbildningen. Jag har av nyfikenhet hoppat på två MOOC  där en stor del av undervisningen består av kortare filmer. Det är ett spännande undervisningsgrepp.

Tänk om jag skulle spela in mina IT-fortbildningsgenomgångar
så att var och en kan ta till sig dem när det bäst passar dem,
så att de som redan kan kan snabb-spola och de som är osäkra kan pausa, spela tillbaka och se igen,
så att de som varit sjuka eller kommit nya kan titta ikapp,
så att vi på den dyrbara, korta tiden vi verkligen möts fysiskt för IT-fortbildning kan ägna oss åt att samtala och testa tillsammans.

Det kan vara värt ett försök.