Träd som pratar

I Vasaparken i Uppsala kan man gå runt och lyssna på träd som berättar om sig själva. Allt du behöver är en smartphone och en qr-läsare (gratisapp). Det är museet Biotopia som bjuder på talande träd som en del av sitt sommarprogram. Träden är riktiga personligheter och har ett mycket varierat sätt att presentera sig. Det Sibiriska lärkträdet använder telefonsvararen och Ormgranen sjuger en rap-låt. Det här är verkligen ett bra exempel på hur man kan använda sig av modern teknik i naturen.

Webbstjärnor på KP-webben

Under prisutdelningen för Webbstjärnan blev vi intervjuade av en reporter från Kamratposten. Här är en länk till artikeln på KP-webben.

Och här är en länk till Slöjdsalarna på Växthuset.

Pedagogisk utveckling genom foto

I början av det här läsåret fick våra pedagoger på Växthuset sätta upp egna IT-mål. Så här på slutet av läsåret har vi tagit tid på våra IT-forum för att utvärdera målen. Flera av fritidspedagogerna har haft som mål att dokumentera verksamheten genom att foto. Vad är det som händer när man börjar titta på sin verksamhet genom kameralinsen? Vad händer med verksamheten? Vad händer med mig som pedagog? Vad händer med eleverna?

Flera av pedagogerna berättade att de hade känt det svårt att börja fota. Flera av pedagogerna  hade till en början haft känslor av att de inte jobbade på riktigt och att de gjorde sig själv frånvarande som pedagog när de fotade. Kan man vara närvarande som pedagog och samtidigt dokumentera verksamheten med kamera?
Det här var frågor som vi förde ett mycket intressant samtal om.

I samtalet kunde vi konstatera att fotandet av verksamheten var något som kunde främja och utveckla verksamheten. När vi fotar startar en process hos oss som pedagoger. Vi tvingar oss själva att se på vår verksamhet lite utifrån. Vi byter perspektiv och kan därigenom se verksamheten på ett nytt sätt. Vad får vi syn på i det nya perspektivet? Syns vår pedagogik? Genom val av vinkel, fototillfälle och motiv gör vi ett urval av vår verksamhet. Varför gör vi just de val vi gör? Vilka foton väljer vi sedan ut att dela med andra? Varför väljer vi just de fotona? Vad säger de om vår verksamhet? Hur kan vi hjälpa varandra att få syn på något som leder till utveckling?

I samtalet pratade vi också om vad vårt fotande förmedlar till barnen. Vad upplever ett barn när vi fotar det de gör? Vi kunde konstatera att de allra flesta barn blir glada och stolta. Fotandet säger att vi tycker att det de gör är viktigt, värt att dokumentera och värt att dela med andra. Barnets arbete lyfts ur sitt sammanhang och in i ett nytt, till exempel i ett blogginlägg, där det synliggörs för många fler, begrundas och beundras.

De flesta pedagoger har svårt att hitta tid och möjlighet till att dokumentera i sin egen verksamhet. En fritidspedagog kunde se att hon lätt kunde fota på lektioner då hon var hjälplärare i en grupp, men att det nästan aldrig blev av när hon själv var ansvarig för en aktivitet eller en verksamhet. Ansvaret uppslukar lätt en som pedagog och möjligheten att ta det där lilla steget utanför själva aktiviteten, ta fram kameran och fota kan kännas svår att få till. Många hinner inte ens tänka tanken innan aktiviteten är slut. Då blir det ofta bilder på färdiga produkter och sällan bilder på processen. Ur pedagogisk utvecklingsvinkel är foton av processen oftast av större intresse än bilder av färdiga produkter. Bilder av processen kan fånga dilemman, val och skeden där lärande har potential att uppstå. Sådana bilder bjuder in till samtal och reflektion som kan leda till att vi utvecklar vårt arbete.

Själv fotar jag massor under mina lektionspass. Jag tror att jag började i liten skala och sedan har det bara blivit en väldigt naturlig del av mitt eget lärande och min reflektion över lärandet. Att jag pedagogbloggar och bloggar med elever har hjälpt till eftersom jag ständigt behöver foton till inlägg på bloggarna.
Mitt tips är att göra just som våra fritidspedagoger på Växthuset, sätt upp personligt IT-mål att du till exempel ska fota ett lektionspass per vecka under en termin eller att du ska fota och göra ett inlägg med foto på klassbloggen per månad. Börja smått och ge utrymme för det att växa. Skynda långsamt och ge dig själv beröm för dina framgångar, även om det är små, små framgångar. Förhandla dig till att ha en egen kamera som du alltid kan ha till hands och som du kan veta att den är laddad när du behöver den.

Jag tror att dokumentation av verksamheten genom till exempel foto kan vara en katalysator till utveckling. När vi fångar ögonblick ur vår verksamhet ger det möjlighet för både egen och gemensam reflektion. När vi tittar på vår egen verksamhet genom kameralinsen får vi möjlighet att se den ur nya vinklar och få syn på spännande utvecklingsmöjligheter.

Generöst besök på Pedagog Stockholm

Många gånger när jag sökt information om skola och pedagogik har jag hamnat på Pedagog Stockholm. Jag har imponerats av att sidan är omfattande och rik på innehåll samtidigt som innehållet är tydligt och snyggt presenterat. Sidan ger en fin och positiv bild av skolan, en bild som jag kan känna igen mig i och som gör att jag känner mig stolt som lärare och som gör mig inspirerad att vilja upptäcka nytt inom pedagogik. Många gånger är sidan en bjärt kontrast mot tidningar och tv-nyheters rapportering av skolan som genom åren i stort sett varit deprimerande läsning för oss pedagoger.

Jag har saknat något liknande för min kommun - Uppsala. Främst saknar jag en lokal rapportering av aktuella goda exempel på vad som pågår i skolorna. Det är så mycket som händer när vi delar goda exempel. Vi kan inspireras, kontakter kan knytas och vi kan lyftas som pedagoger i vår profession. Ett gott exempel kan ge oss mod att våga prova något nytt. När vi ser att någon annan provat något liknande och vi ser att det kan gå, då kan vi få mod att själva våga prova. Vi vågar prova, vi gör det på vårt sätt, idén utvecklas och på så vis har vi en positiv utvecklingsspiral.

I måndags var jag och en IT-didaktikerkollega på besök hos redaktionen på Pedagog Stockholm. Vi åt lunch tillsammans och sedan fick vi se deras redaktion och fick höra om deras tankar bakom sidan. Redaktionen delade generöst med sig av allt sitt tänk och nu hoppas jag att någon form av Pedagog Uppsala snart kan ta form.

Pedagog Stockholms redaktion består av Eva-Li Littorin, Pelle Mårtenson och
Helena Karlson. Här syns Eva-Li och Pelle tillsammans med min IT-didaktiker-
kollega Camilla Douhan i redaktionens fina hörn-redaktions-rum.

Segt Storybirdprojekt börjar ta sig

April och maj månad är ingen bra månader för projekt, speciellt inte om man har det på en lektion varannan vecka. Vårt Storybirdprojekt i årskurs 4 har blivit väldigt segt och långdraget. Elever glömmer vad vi höll på med och de glömmer sina lösenord.

Jag är trots allt imponerad av att så många tycker att det är riktigt kul och nu när elever börjar bli klara känns det väldigt roligt.

Konstbilderna i Storybird lockar fram fantasifulla berättelser hos många barn. Kanske att några barn kan bli hämmade av bilderna eftersom det set bilder man vält kanske inte erbjuder bilder som matchar den väg man vill att berättelsen ska ta. De flesta barn hittar dock mer eller mindre bra lösningar om det skulle vara så.

Våra elever har fått arbeta med att bearbeta sina berättelser efter en respons utifrån uppsatta kriterier. Det är fantastiskt att se hur några elever kan lyfta sig och sin berättelse till nya höjder efter responsen.

Isbells berättelse här nedan är ett exempel på en sådan berättelse. Hennes berättelse saknade både mitten och slut första gången hon lämnade in för respons.

Webbstjärnor!

Våra elever är Webbstjärnor! I tre år har jag skapat bloggar tillsammans med elever och deltagit i Webbstjärnans tävling. Förra året kom vi till final med vår klassblogg V5:or. I år har jag ingen "egen" klass eftersom jag nu arbetar som trä- och metallslöjdlärare samt som IT-pedagog/IT-didaktiker och valde då att skapa en blogg för just slöjdundervisningen. Det blev Slöjdsalarna på Växthuset.

Genom bloggen vill vi synliggöra allt härligt lärande som pågår i våra slöjdsalar. Det är ganska sällan man har möjlighet att titta in i en slöjdsal om man inte själv har slöjd eller är just slöjdlärare. Genom vår blogg kan vi ha non-stop-öppet-hus. Alla är alltid välkomna in för att se var vi arbetar med. Vi hoppas att sidan ska synliggöra lärandet för våra elever, men också inspirera andra.

Hela vår skola är stolta och glada över att fler än vi tyckte att vår blogg var riktigt bra. I år vann vi nämligen pris i kategorin "Bästa klassblogg"!

Här nedan kan ni se prisutdelningen i sin helhet. Om ni vill hoppa fram för att se oss spolar ni fram till 0:49:30.

Dela!

För drygt sju år sedan lade jag in en lektion på webbplatsen Lektion.se. Lektionen heter Julkalender med komplimanger (du behöver logga in på Lektion.se för att ta del av lektionen. Det är gratis att skapa ett konto) och var en beskrivning av en lyckad julkalender en kollega och jag haft tillsammans med våra elever. Julkalendern går ut på att eleverna skriver komplimanger till varandra som sedan sammanställs så att var och en av eleverna får ett kort med komplimanger en dag under advent.

Jag kommer ihåg att jag loggade in ett tag efter att jag skickat in lektionen och förvånades över hur många "tummen upp" den fått. Lektionen har nu blivit nerladdad 52 117 gånger. Om man tänker att i alla fall hälften av de pedagoger som laddat ner lektionen genomfört den i en klass och att en klass är 25 elever så innebär det att 651 462 elever fått någon form av komplimang-kort av sina klasskompisar och förhoppningsvis värmts och stärkts i sitt inre. Det känns kul att ha kunnat inspirera till det genom en uppladdad lektionidé.

Lektion.se hörde av sig för ett par veckor sedan angående att de planerade en intervjuserie om några av de mest populära lektionerna de har. Jag fick maila in svar på några frågor och nu finns min intervju på deras sida.