IT-hjälpare

Förra veckan blev min IT-lektion med 5A nästan helt tillintetgjord på grund av uppkopplingsproblem. Vi ägnade 25 minuter av vår 50 minuters lektion åt att försöka logga in på skolans nätverk. Vi kunde inte komma in på någon av de 14 datorer vi skulle använda. Man står där med 27 förväntansfulla och ivriga elever som man just peppat igång inför arbetspasset och så kommer man inte in på nätverket, det är ett sådant drygt bakslag. När vi 30 minuter in på lektionen fick konstatera att vi faktiskt inte skulle komma in på någon av elevdatorerna styrde jag om lektionen och vi kunde ägna de sista 20 minuterna åt att gemensamt skriva en kvalitativ kommentar på bloggen. Det blev, trots allt, en bra och givande repetition av ett av de IT-mål vi hade under vårterminen.   

Den här veckan var det 5B:s tur att ha IT-lektion. Den här gången fungerade inloggningarna och vi kunde genomföra lektionen som planerat. Målet med lektionen var att ge tid till att göra klart IT-målen från vårterminen. I våras hamnade vi i det klassiska brist-på-tid-på-grund-av-alla-roliga-special-aktiviteter-dilemmat och när flera inplanerade IT-pass uteblev var det få som hade möjlighet att nå målen. Tillsammans med klasslärarna bestämde vi oss för att ge eleverna tid för att nå målen nu i början av höstterminen. 

Vi har fortfarande väldigt blygt med IT-verktyg hos oss på Växthuset. Den datavagn med 14 bärbara datorer delas av åtta klasser. Det innebär att alla elever inte kan arbeta själv med sina IT-mål på en lektion. För att få den här göra-klart-lektionen att fungera bestämde jag mig för att ta hjälp av eleverna. Jag utsåg ett 10-tal hjälpare bland de elever i varje klass som lyckats bra med målen. I ett brev där jag berömde hur bra de lyckats med målen beskrev jag vilken hjälp jag önskade och bad om deras hjälp. Breven fick de innan IT-lektionen så att de skulle hinna läsa och ta till sig uppdragen i lugn och ro. 

Vid den misslycka lektionen förra veckan i 5A var det just hjälparna som var allra mest besvikna. Besvikna över att inte fått ta sig an sitt uppdrag. 

De leenden och den blick av entusiasm jag fick från de fantastiska hjälpare jag hade på lektionen igår var oslagbar. Hjälparna hade i uppdrag att hjälpa och stötta de klasskompisar som ännu inte nått målen. Detta gjorde de med stor bravur och hjälpen togs emot tacksamt. Jag kan säga att jag hade aldrig klarat av att hålla den lektionen själv och eleverna hade aldrig kommit så långt i att nå målen om jag inte haft mina hjälpare. Det suveräna i kråksången är att jag är övertygad om att även hjälparna själva har vunnit mycket på den här designen av lektionen. Hjälparna har fått repetera de mål de varit hjälpare i genom att just hjälpa. När vi hjälper ställs kunskapen ofta på sin spets. Vi tvingas sätta ord på görandet och formulera kunskapen så att mottagaren förstår. När lärandet blir kommunikation förstärks och fördjupas kunskapen. Förutom denna vinst fick hjälparna träna sig i ledarskap och deras självförtroende stärktes.